SNS DEMOKRATIRÅD 2005

Mediernas integritet - Vem granskar granskarna?
Konferens SNS 27 september 2005

För att inte bli ihjälkramade av samhällets olika intressen krävs att medierna stärker sin inre och yttre integritet. Dessutom måste medierna bli bättre på att låta sig granskas. Det var några av de slutsatser som Demokratirådet lyfte fram vid konferensen den 27 september.

Olof Petersson, Demokratirådets ordförande och forskningsledare på SNS, hälsade alla välkomna till dagens konferens, inte minst medförfattarna till Demokratirådets rapport om mediernas integritet, samt de fyra inbjudna kommentatorerna.

- Jag vill börja med en personlig reflektion kring detta forskningsarbete och säga att ämnet har varit svårt. Utgångspunkten har ju varit att medierna har stor makt men det är ju också något som medier skall ha enligt demokratiska principer. All makt kräver emellertid någon typ av granskning.

- Ett annat problem är att medier inte utgör ett enhetligt begrepp utan kräver flera nyanseringar. Det är viktigt att vara medveten om den variation som finns bland aktörerna. Rapporten skall försöka sammanfatta forskningen på området men vill även göra några generella antaganden.

- Ytterligare ett problem är när dessa resultat skall presenteras för allmänheten. Detta kan vara svårt att göra inom ramen för medierna då denna grupp tycks extra känslig för kritik. Vi som har skrivit denna rapport kommer att fortsätta undersöka medierna nästa år, då tillsammans med Sören Holmberg vid Göteborgs universitet. Med anledning av riksdagsvalet nästa år kommer fokus att ligga på mediernas betydelse i valrörelserna samt för valutgången.

- Nu över till rapporten som kom ut i somras. Utgångspunkten har varit att gå igenom både den debatt om mediernas roll som bedrivits inom branschen och forskningen på området. Trots att Robert Putnam och Karl Popper beskriver medierna som ett hot mot samhället är detta inte den huvudsakliga bild människor har av medierna i dag. Medierna är älskade, kanske i den utsträckning att de kramas ihjäl av marknad, medier och politik, vilka alla är ömsesidigt påverkande. Människors genomsnittliga konsumtion av media per dag uppgår till 5 timmar och 51 minuter. Det är den absolut viktigaste informationskällan till vad som händer i samhället.

- När vi diskuterar medierna måste vi emellertid nyansera. I vår rapport har vi definierat fyra olika medienivåer: mediesystemet, medieföretaget, redaktionen och journalisten med sina respektive föreställningar och förutsättningar. Vi har dessutom till dagens konferens inbjudit kommentatorer som representerar respektive nivå. I denna rapport har aktualitetsjournalistiken, den som behandlar nyheter och samhällsfrågor, stått i fokus.

- Den svenska mediemodellen kännetecknas av väletablerade medier med en stark ställning i samhället och som når ut till stora befolkningsgrupper. Stora inre förändringar inom medielandskapet, genom nya aktörer på arenan samt splittringar inom de etablerade medierna, har emellertid blivit verklighet. Det har också skett stora yttre förändringar, såsom en historisk frigörelse från politiken, ett starkare kommersiellt inflytande, en snabb kommunikationsteknisk utveckling samt en globalisering och europeisering vilket bidragit till mediernas förändrade karaktär.

- Den ökade konkurrensen påverkar journalistiken, den nya tekniken påverkar definitionerna i våra grundläggande tryck- och yttrandefrihetsgrundlagar och internationaliseringen ifrågasätter public service-mediernas framtid. Allmänheten uppfattar inte dagens medier som självständiga från andra samhälleliga intressen. De inre krafterna försvagas och kommersiella krafter splittrar branschen samtidigt som journalistiken att utvecklas i en mer heterogen riktning. Journalisterna blir mer karriärinriktade och individualistiska och de gemensamma spelreglerna utmanas.

Jesper Strömbäck, forskare vid institutionen för informationsteknologi och medier, Mitthögskolan Sundsvall fortsatte presentationen av demokratirådsrapporten.

- Det uppluckrade regelverket inom medierna innebär problem. Vi skulle t.ex. behöva ändra och justera våra grundlagar för att de skall vara applicerbara på den verklighet och den teknik som är aktuell för dagens medier. Mediernas spelregler har också kommit att bli ifrågasatta, inte minst med hänsyn till att textreklamkommittén lagts ned samt att hård kritik riktats från journalisternas etikutredning. Det har även blivit svårare att få rättelse gentemot medierna då domstolarna sällan fäller övertramp, vilket hänger emellertid samman med det svenska självsaneringssystemet som uppkom på 1960-talet. Pressens Opinionsnämnd har minskat antalet fällningar. I dag fälls endast 12 % av de inkomna ärendena medan motsvarande siffra på 80- och 90-talet låg på 19 %. Utifrån detta kan vi göra två olika tolkningar. Antingen har ärendena utformats sämre eller så har Pressens Opinionsnämnd kommit att inte en allt liberalare hållning. Det är trots allt fråga om en opinionsnämnd och opinioner förändras. 

- Det finns inga direkta yrkesetiska regler för journalistkåren och när man frågar journalisterna själva anser en majoritet att kopiera sekretessbelagd information utan tillstånd samt att utge sig för att vara en annan än man är för att få tillgång till information, är godtagbara arbetsmetoder.  

- Granskningen av medierna är således bristande. Systemet är splittrat i Pressens Opinionsnämnd, Granskningsnämnden för radio och TV, textreklamkommittén och den yrkesetiska nämnden. Dessutom är medieorganisationerna slutna och det finns en stor ovilja mot granskning av den egna verksamheten.

- En annan problematik gäller ansvarsutkrävandet. Det är i dag ofta oklart vem som bär ansvaret. Trots att Sverige har ett system där ansvaret vilar på ansvarige utgivaren är ansvarsutkrävandet något som fungerar olika bra hos olika medieaktörer. Det bör göras en tydlig distinktion mellan den ansvariga utgivarens rättsliga ansvar och dess faktiska makt.

- Den tillbakablickande verkan hos medierna är svag. Kostnaderna för en fällning uppgår ofta till 10 000-25 000 kronor, vilket bara utgör en liten del av de intäkter som produkten i fråga gav. Konsekvenserna av fällningarna är oklara .

- Också den framåtblickande verkan är svag. Det finns en ovilja att ta till sig kritiken och fällningarna. ”Varje dag är en ny tidning.” Journalistkåren har inget bra kollektivt minne vad gäller hur dessa händelser skall rusta en för framtiden. På flera redaktioner råder en monologkultur i stället för en dialogkultur och det ägnas för lite tid åt att reflektera över vad som är bra och dålig journalistik och publicistik. Frånvaron av tydliga definitioner av detta gör det svårt att värna journalistiska och publicistiska värden.

Monika Djerf-Pierre, forskare vid institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet, tog sedan över för att diskutera de förslag som rapporten lägger fram i syfte att förbättra mediernas integritet. 

- För att inte riskera att bli ihjälkramade av andra intressen i samhället skulle ett teoretiskt alternativ för journalistiken vara att distansera sig från politiska intressen, kommersiella intressen samt publikfriande intressen och agera som en slags elitist. Detta kan emellertid inte genomföras i renodlad form. En annan möjlighet skulle kunna vara att integreras allt mer med marknaden och agera som en kapitalist, att integrera sig med politiken och bli en propagandist eller att integrera sig mer med folket och agera som populist. Inte heller detta alternativ är önskvärt.

- Vi tror att medierna behöver stärka sin integritet både inåt och utåt. Inåt, genom att arbeta utifrån ett mål och sin egen övertygelse och utåt, gentemot intrång utifrån.  

För att stärka integriteten inåt bör vi utveckla förnyade spelregler för journalistiken. Tar exempelvis de yrkesetiska reglerna verkligen upp problem som journalister ställs inför i dag eller bör dessa förändras? Det torde även bli viktigare ur PR-synpunkt att medieföretagen profilerar sig i dessa frågor. Liksom för andra branscher finns möjligheten för medierna att ägna sig åt kvalitetssäkring av den egna verksamheten.

- För att stärka integriteten utåt bör grundlagarna ses över. Dessutom bör medierna arbeta för att vinna omvärldens förståelse och respekt. Detta kan ske via medieträning för utomstående. En god mediejournalistik samt ömsesidig respekt mellan medieforskningen och medierna torde också kunna bidra till att stärka integriteten utåt.

- Vår slutsats är att medierna huvudsakligen fungerar bra men att mediernas integritet måste förstärkas. Reglerna, granskningen och ansvaret i mediernas värld är nödvändigt men inte tillräckligt och insynen i mediernas värld måste förstärkas.

Efter presentationen av rapporten lämnades ordet över till de fyra inbjudna kommentatorerna.

Stig Fredrikson, ordförande i publicistklubben inledde.

- Jag är hitbjuden som representant för det rådande systemet vilket ger vid sken att jag representerar den bestående ordningen och är ovillig att genomföra förändringar. Så är emellertid inte fallet. Jag vill se många av de förändringar som Monika skisserat. Mycket är bra i rapporten.

- Jag är också ordförande i Pressens samarbetsnämnd som består av bl.a. Publicistklubben, Journalistförbundet och Tidningsutgivarna. Här skall beslut fattas i konsensus, vilket innebär att förändringar i praktiken är svåra att genomföra.

- Monika påpekade att medierna inte står inför någon direkt kris. Det håller jag med om. Hoten mot medierna bör emellertid tas på största allvar. Från politikernas sida har medierna ifrågasatts och statsminister Göran Persson har uttalat stark kritik gentemot den ökade sexualiseringen av det offentliga rummet och sagt att ”det självsanerande systemet inte tycks fungera”. Statsministern stack därmed upp fingret och kände hur vinden blåste i sann populistisk anda. Detta måste vi bemöta.

- De etiska spelreglerna är endast rekommendationer och journalistiken måste stärkas. Vi måste också bli bättre på att låta oss granskas. Det måste emellertid även ställas höga krav på mediegranskningen. Jag är ledsen att behöva säga det men Mediemagasinet i SVT präglas exempelvis av fördomar och förutfattade meningar. I själva verket lyckades man bara med ett program, det som diskuterade Uppdrag Gransknings valstugeundersökning. Vad gäller DN så har läsarombudsmannen gett trovärdighet, i synnerhet som dess kommentarer publiceras i den egna tidningen.

- Jag tror aldrig att etermedierna och pressen kan ingå i ett verk av samma grad. Radio och TV är skilt i granskning från tidningarna, kan man då verkligen ha samma spelregler för olika medier? Jag vill vända mig till forskarna med en avslutande fråga. Ni har beskrivit den spräckliga bilden bland dagens medier, tror ni då att ett gemensamt verk är lösningen?

Carl-Johan Bonnier, ordförande i Bonnier AB– Jag representerar alltså medieföretaget och är dessutom en av finansiärerna till denna rapport. Jag ställer mig mycket tveksam till debattartikeln i gårdagens DN som jämförde det svenska systemet med mediesystemet i Egypten och Turkiet. Rapporten i sin helhet är emellertid bra.

- Det finns i dag ett enormt utbud av medier och teknik i form av gratistidningar, Internet, nyheter i mobiltelefon mm. Avregleringen av mediemarknaden har förändrat medielandskapet och inneburit en enorm ökning av konkurrensen. I dag konsumerar vi i genomsnitt media 5 timmar och 51 minuter per dag. Detta är lika mycket som för 20 år sedan. Skillnaden är att det nu är allt fler som slåss om konsumenternas tid och pengar. Det finns mindre tid för kvalitet. Kraven på läsaren har blivit större. Även de generella moraluppfattningarna har förändrats. I dag tycker vi att det är helt okej med övervakningskameror överallt och ungdomar vill vara med i dokusåpor. Detta återspeglar en samhällsutveckling.

- Rollen och funktionen som ansvarig utgivare tycker jag fungerar mycket bra hos oss, för anställda såväl som för ägare och styrelse. Vi har en inre insikt som tydigt visar vad vi står för. Läsarombudsmannen på DN samt den artikelserie som just behandlat journalistikens villkor är steg i rätt riktning men det kan säkert göras mer. Förtroendet för alla medier har dock minskat kraftigt och detta måste branschen ta på allvar. Jag tror inte att fler regler är lösningen.

Anna Körnung, näringslivschef på Svenska Dagbladet– Jag tycker det som sagts är spännande och intressant. Vi talade tidigare om det allt starkare kommersiella inflytandet och om mediernas integration med kapitalet. Jag tror att det är viktigt att kapitalet utnyttjas mer än det gör i dag. Vi skall locka fler lyssnare, tittare och prenumeranter och ju bättre kommersiell produkt vi har desto mer innebär det en garant för en självständig journalistik. Först vid en integration med kapitalet kan en självständig journalistik bedrivas.

Jesper Bengtsson, journalist på Aftonbladet – Jag delar rapportens slutsats att det är viktigt att stärka integriteten. Däremot kan det inte vara ett ideal att vara självständig från alla andra sfärer. När jag var yngre sökte jag arbete på en lokalradiostation som inte anställde någon som tidigare jobbat i offentlig förvaltning. Jag var bara 19 år så jag klarade mig.

- Förr drev tidningarna olika linjer i samhällsfrågor. I dag är det oklart varför tidningar driver sina linjer. Det tror jag är viktigt att fundera på. Ytterst handlar det om att göra journalistiken tillämpbar för självprövning. Ovilja till självprövning existerar för tillfället.  I mediernas och journalisternas självbild finns just den oberoende rollen. Detta gör att vi kan slå ifrån oss kritik av det här slaget. Det finns också en stor konkurrens mellan medierna och påpekas självsaneringen anses man inte vara lojal mot företaget. Detta är en generell tendens. Vad jag saknar i rapporten är tre konkreta förslag på vad vi journalister kan göra för att stärka mediernas integritet.

Olof Petersson, Vi har i vår rapport sagt att medier inte är självkritiska men ni som har talat i dag har visat att det finns goda undantag. Vad gäller moderniseringen av regelsystemet är inte en samlad medienämnd något vi föreslår. Vi vill bara visa på en modell som finns med i debatten. Det torde i första hand vara bäst att utkräva ansvar på redaktionsnivå även om vi i dag också har bjudit in en representant för mediesystemet. Om vi vill modernisera regelsystemet, vilken väg bör vi då gå?

Publikfråga, Kan ni utveckla vad ni menar med det kommersiella inflytandet och hur det kan vara bra och dåligt?

Jesper Strömbäck, Marknaden skall ju fungera så att en konsument kan göra ett medvetet val. Man kan dock fråga sig hur en konsument förhand kan veta vad som är den bästa tidningen?

Anna Körnung, Det är bara att pröva sig fram. Medierna är en produkt som man väljer för att de fungerar för en i egenskap konsument.

Monika Djerf-Pierre, En kommersiell produkt kan vara problematisk men behöver inte vara det. Mediernas kommersialisering är ett centralt tema i dagens internationella medieforskning..

Anna Körnung, Min poäng var bara tillföra kapitalets perspektiv eftersom en god ekonomi möjliggör god journalistik.

Jesper Bengtsson, Ja, man är betydligt mer benägen att bryta mot etiska regler om man samtidigt måste ta sig ur en finansiell svacka.

Carl-Johan Bonnier, Tittarna/läsarna har förtroende för det han/hon konsumerar. Problemet i dag är att utbudet är för stort.

Agneta Lindblom Hultén, Journalistförbundet – Ja, det är mycket enklare att ha god moral om man är rik. Jag vill påpeka att vårt huvudmål är att bevara det självsanerande systemet. Det är det enda skydd vi har gentemot klåfingriga lagstiftare. Vi har dock försökt ändra regelverket i 5 år utan något resultat p.g.a. att det är svårt att uppnå konsensus i Pressens samarbetsnämnd. Jag tror att vi måste byta strategi i Pressens samarbetsnämnd och föra diskussionen mer aktivt med medborgarna. Det är ett sätt att bevara trovärdigheten.

- Policybeslut i styrelser är viktiga. Här måste man fundera över när och under vilka omständigheter okonventionella arbetsmetoder kan accepteras. Jag vill också komma med en rättelse. Textreklamkommittén är inte nedlagd även om Tidningsutgivarna har dragit sig ur.

Gunnar A Olin, Kreab – Mediernas ovilja att ta till sig kritik bör lyftas fram. Stig Fredrikson satte upp en rad kriterier på vad granskarna av medierna bör representera för att kritik mot journalister över huvud taget skall kunna riktas. Hur skall människor uppfatta det faktum att man skall ha uppemot sju kriterier uppfyllda för att kritisera journalistiken?

Per Dahl, politisk chefredaktör Barometern OT – Grunden för kvalité måste skapas mellan publicist, redaktör, journalist och läsekrets. Det tycker jag kommit bort något i dagens diskussion. Det finns en stark frånvarande självkritik av tidningar som granskar varandra. Konkurrens behöver inte vara farlig.

Olle Stenholm, Allmänhetens pressombudsman (PO) – Jag vill börja med att ta upp debattartikeln i gårdagens tidning där en studie angående otillbörliga påtryck inom journalistiken diskuterades. Sverige kom på samma låga poäng som Turkiet, Indonesien, Sydkorea och Ukraina och jag tycker att man utmanar sin akademiska ställning när man gör denna typ av jämförelser. Det gör varken artikeln eller någon annan en tjänst. Så här går det då forskare inte undersöker den operationella verkligheten; Sverige skiljer sig från Ukraina!

- Det faktum att 25 % av befolkningen i Sverige vet hur man gör en anmälan till granskningsnämnden och PO tycker jag låter mycket, i synnerhet till PO där man måste vara personligt berörd för att göra en anmälan samt anse sig ha blivit kränkt. Detta bekräftar bara att Sverige är en skrivande nation.

- Styrkan i rapporten är resonemangen om mediernas integritet och denna del bör ligga till grund för en fortsatt intressant diskussion. Det faktum att forskare inte fick ta del av en bildpolicy från Dagens Nyheter är inte bra. Finns inte en policy i sådana frågor får man som redaktion ändå lov att ta ett beslut, man kan inte bara låta bli att svara. Jag tror dock att demokratirådet missuppfattat opinionsnämnden funktion. I dag kan nämnden ställa journalister till svars och om man tror att man är osjälvständig gentemot pressen är det kränkande. Jag menar också att den ansvarsfulla hållning journalister skall ha, i stället för en strikt regeltillämpning, är bra. Vi behöver inte lagtexter som britterna och engelsmännen. Både PO och Pressens Opinionsnämnd bedriver emellertid frågan om att särskild aktsamhet skall riktas mot barn. Detta arbete kan vi bedriva trots att det inte finns detaljerade regelverk.

- Det faktum att antalet fällningar har minskat kan bero på olika saker. Samhället i stort har ändrat syn på vad gäller namngivning och annan utpekande journalistik. Man kan fråga sig om denna tendens drivits fram av det system vi företräder eller om det har att göra med samhällsutvecklingen i stort. Vi på Pressens Opinionsnämnd skulle i framtiden vilja bedöma inte bara text och bild i tidningen utan också de arbetsmetoder som använts.

Olof Peterson, Vad gäller artikeln i gårdagens DN så återger du den inte korrekt. Sverige ligger bra till på den totala listan, men får bara 3 av 5 poäng vad gäller s.k. press ethics code. Jag har inte gjort undersökningen själv men har tittat på underlagen och bedömer att forskningen är väl genomförd. Titta på rapporten men häng inte budbäraren.

Monika Djerf-Pierre, Jag vill påpeka att den fråga vi ställde, som handlade om huruvida människor visste vart de skulle vända sig med mediekritik, var subjektiv. Hade vi haft en fråga där man själv skulle fylla i vilken instans man skall vända sig till och hur detta går till skulle vi troligtvis få betydligt färre svar. 

Stig Fredrikson, Jag fick en fråga om hur man skall uppfatta de kriterier jag satte upp för att en trovärdig mediegranskning skall bedrivas. Jag tror inte det var så många som påstods och det gör mig nervös, om man inte i andra delar av samhället, tycker att detta är viktiga kriterier. Dessa kriterier skall ju även gälla för journalister när de granskar samhället. Vad gäller öppenheten i medierna tycker jag att det var bra att Evin Rubar valde att sända hela klippet som ledde fram till dt uppmärksammade uttalet i Uppdrag gransknings dokumentär om extremfeminism. Generellt tycker jag dock inte att journalister skall lämna ut allt råmaterial.  

Ulf Johannisson, Medverket – Jag vill uppmärksamma vänsterdominansen bland de antagna studenterna till journalisthögskolan. Det borde finnas en större bredd inom journalistkåren, inte bara politiskt utan också erfarenhetsmässigt Dessutom kanske man borde se över möjligheterna att utbilda sig till journalist efter en ”vanlig utbildning”.

Rino Rotevatn, Journalistförbundet – Vi måste komma ihåg att se på dessa anmälningar i ljuset av det produceras en massa journalistik varje dag. Det måste vi ha med oss när vi diskuterar systemets framtid. Jag är inte säker på att tuffare sanktioner är lösningen. Vi bör fråga oss om vi vill ha en straffkultur eller en förtroendekultur inom journalistiken. Jag tror på en förtroendekultur. Medieföretagen måste vara öppna mot allmänheten.

Sigfrid Leijonhufvud, Institutet för Mediestudier – Makt, ansvar och förtroende är några kärnbegrepp i denna diskussion. Till skillnad från exempelvis läkare kan inte enskilda journalister bli fällda och ställas till svars. Den ansvariga utgivaren kan många gånger inte vara reellt ansvarig trots det Carl-Johan Bonnier säger. Den ansvariga utgivaren kan inte ständigt vara närvarande. Är det därför önskvärt att en enskild journalist kan ställas till ansvar?

Vad gäller harmoniseringen till övriga Europa kan vi i Sverige inte vara säkra på att exportera våra pressetiska regler till andra länder. Vi journalister vill inte tala om detta. Jag tror att det innebär att sticka huvudet i sanden och blunda för ett reellt problem och hoppas att detta öppnar upp för pressetiska regler.

Monika Djerf-Pierre, Partisympatierna bland journalister är vänsterpartistiska men i hög grad också folkpartistiska. De socialdemokratiska och moderata sympatierna är emellertid oproportionerligt svagt representerade. Tittar vi sedan på chefredaktörskapet finns en borgerlig dominans med stor förankring i folkpartiet.

Olof Petersson: - Nu hinner vi inte mer i dag, men vi lovar att återkomma i ämnet. Tack så mycket!