Under det senaste årtiondet har demokratin gjort ett enastående segertåg över världen. I globalt perspektiv går utvecklingen, trots en del bakslag, otvivelaktigt i riktning mot fria val och grundläggande fri- och rättigheter. En större del av världens befolkning än någonsin lever under demokratiska former.

Samtidigt som demokratierna blir fler ställs de inför större bekymmer. De politiska problemen blir alltmer komplicerade. De globala miljöproblemen och arbetslösheten i de gamla industriländerna är bara två exempel. Medborgarnas förväntningar stiger. Missnöjesyttringarna tycks bli allt flera.

Hur pass allvarligt är tillståndet i demokratin? Är demokratin i kris? Ett stort europeiskt forskningsprojekt (Beliefs in government) har gått igenom tillgängliga undersökningar och försökt bedöma realismen i alla populära kris- och katastrofteorier.

Väljarna har förvisso blivit mer skeptiska och otåliga. Politiska uttryckssätt såsom bojkotter och demonstrationer har blivit mer accepterade. Det har dock inte inneburit att mer traditionella deltagandeformer försvunnit. Många gamla politiska organisationer har tvingats förändra och förnya sig.

Undergångsvisionerna visade sig vila på ett bräckligt faktaunderlag. Demokratin är inte döende. De demokratiska institutionerna kan vara betydligt mer flexibla och anpassningsbara än vad många antagit.

Man kan också säga att demokratin alltid befinner sig i kris. Ett demokratiskt styrelsesätt är öppet för kritik och har förmågan att ändra sig, att lära av misstag. Självprövning, ifrågasättande och granskning är därför en del av själva demokratin.

Oron för demokratins framtid kan ses som ett hälsotecken. Nu när demokratins fiender, om inte försvunnit, så åtminstone försvagats, går det för första gången under demokratins historia att öppet och förutsättningslöst diskutera hur det demokratiska styrelseskicket kan förnyas och förstärkas.

Under detta sekel har demokratins jämförelsepunkt varit diktaturen. De demokratiska staterna har kunnat försvara sig med att de i alla fall är överlägsna Hitlers och Stalins system. Nu är situationen en annan. Demokratier börjar jämföras med demokratier. Det visar sig att demokratier kan se mycket olika ut. I åtskilliga länder pågår en ombyggnad av demokratins institutioner.

Vilket valsystem är bäst? Italien har övergivit det proportionella valsättet till förmån för majoritetsval ungefär samtidigt som Nya Zeeland bytt valsystem i precis motsatt riktning. Är federalism bra eller dåligt för demokratin? Det finns demokratiska länder som inte är parlamentariska, men kan en stärkt presidentmakt förbättra demokratin? Om det stämmer att nationalstatens betydelse håller på att reduceras, vad händer då med alla de demokratiska institutioner som är knutna till staten och riksnivån? Frågan om Europeiska unionens demokratiska förankring är fortfarande olöst. Alla tycks anse att det civila samhället är viktigt för demokratin, men frågan är hur de frivilliga medborgarsammanslutningarna egentligen fungerar. Principen om den kommunala självstyrelsen åberopas ofta, men dess praktiska innebörd är mycket diffus. Den stora frågan är vilket slags styrelsesätt som bäst befrämjar demokrati och välfärd.

Jakten på det goda styrelseskicket har både varit nedslående och uppmuntrande. De som sökt utopin, det ideala politiska systemet har blivit besvikna. Det har numera bevisats även teoretiskt att den perfekta demokratin är en omöjlighet, av det enkla skälet att alla goda syften inte går att förverkliga samtidigt. Varje praktiskt fungerande system måste bli en avvägning och kompromiss.

Däremot är valet av institutioner ingalunda likgiltigt. Den cyniske pessimisten är lika verklighetsfrånvänd som den blåögde optimisten. I varje situation finns det bättre och sämre lösningar. Det finns utrymme för lärande och nyskapande.

Experter kan inte lösa demokratins problem. Folkstyrelsens idé innebär att det är medborgarna och deras valda representanter som bär ansvaret för det demokratiska samhällets framtid. Men experter kan i alla fall bidra till den offentliga debatten med faktaredovisningar och idékritik.

Statsvetenskapliga forskare i flera länder försöker på detta sätt bidra till diskussionen om demokratin. I England finns en forskargrupp som arbetar med metoder för "democratic auditing", ett slags revision eller utvärdering av demokratin. I Australien pågår ett forskningsprojekt som går ut på att bedöma hur det faktiskt står till med medborgarnas fri- och rättigheter.

I Sverige har Studieförbundet Näringsliv och Samhälle tagit initiativ till ett demokratiråd. I över tjugo år har SNS konjunkturråd årligen bedömt tillståndet i den svenska ekonomin. Ekonomerna kompletteras nu av en grupp statsvetare som årligen tar temperaturen på demokratin.

En första svårighet är att politiken saknar ekonomins index, mått och indikatorer. Det finns ingen DNP, demokratins nationalprodukt. Ibland framförs till och med uppfattningen att demokratibegreppet är så vagt och omstritt att det inte kan läggas till grund för några systematiska undersökningar.

En genomgång av internationell idédebatt visar dock att det råder förhållandevis stor samstämmighet om demokratins innebörd. Denna diskussion sammanfattas i demokratirådets första rapport (Rothstein, Esaiasson, Hermansson, Micheletti och Petersson, Demokrati som dialog, SNS Förlag 1995). Demokratins ideal formuleras där som en handlingskraftig, demokratisk rättsstat. Jämfört med detta ideal fick Sverige betyget acceptabelt, men inte mer. Läget för svensk demokrati hade också försämrats under de senaste åren.

SNS önskar att demokratirådets arbete skall fortsätta och vi har åtagit oss att svara för de tre närmaste årens rapporter. När vi nu berättar om våra planer handlar det om förhoppningar. Om det går att genomföra dem fullt ut går inte att säga i dag, det beror bland annat om det är möjligt att genomföra en del större datainsamlingar.

Efter det första årets breda svep över svensk politik är det nu dags att koncentrera granskningen till vissa särskilt viktiga områden. De nästföljande rapporterna ägnas därför särskilda teman.

Den rapport som planeras utkomma i juni 1996 skall handla om demokrati och ledarskap. Inte minst höstens händelser har visat på behovet av en fördjupad debatt om vad det innebär att vara ledare i en demokrati. Det krävs både beskrivningar av faktiska förhållanden och en reflektion över idéer och föreställningar. Mycket har tänkts och skrivits om ledarskap i allmänhet, också om politiskt ledarskap. Däremot är det betydligt mer tunnsått med användbara analyser av just demokratins ledarskap. Är det säkert att Machiavellis råd till en florentinsk furste i alla avseenden kan eller bör tjäna som grund för en ledare i det sena nittonhundratalets demokrati? Måste näringslivets managementfilosofi vara ett ideal för en folkvald politiker?

Avsikten är sedan att 1997 års rapport skall ägnas åt frågan hur demokratin fungerar i ett system med flera nivåer. Antikens filosofer tänkte sig demokrati i den lilla stadens skala medan upplysningsprojektet utgick från nationen. Det är inte längre fråga om att ersätta den ena nivån med den andra, utan att se till att olika beslutsnivåer kan fungera självständigt och dessutom samverka med varandra. Sverige har av historiska skäl en egenartad blandning av centraliserad riksenhetlighet och lokal menighetsförvaltning. Frågan är hur idealen om medborgarstyrelse, rättsstat och handlingsförmåga skall kunna förverkligas i flervåningshuset med global, europeisk, nordisk, nationell, regional, kommunal och lokal demokrati.

Rapporten 1998 skall enligt våra planer handla om demokrati och medborgarskap. Att vara medborgare är något mer än att ha ett pass och tillhöra en stat. Demokratin bygger på tanken att medborgarna själva skall styra sina levnadsförhållanden och ta ansvar för samhällsutvecklingen i stort. För snart tio år sedan genomförde maktutredningen en omfattande undersökning om medborgarnas inflytande på olika områden och om deras bedömning av möjligheterna att påverka. Resultaten låg till grund för maktutredningens slutsatser. Det är i dag högst ovisst om det sena åttiotalets resultat fortfarande är giltiga. Vår avsikt är att genomföra en ny medborgarundersökning. Därmed skulle demokratidebatten kunna utgå från en bild av dagens och inte gårdagens samhälle.

SNS DEMOKRATIRÅD