Olof Petersson svarar Björn Elmbrant
Ja, maktutredningen är föråldrad
Tidskriften Arena nummer 2 1997
Olof Petersson svarar Björn Elmbrant Tidskriften Arena nummer 2 1997 |
|
|
|
|
Först ett stor tack till Björn Elmbrant som i Arena 1/1997 både gjort sig besväret att läsa om maktutredningen från 1990 och dessutom kommer med en rad intressanta förslag om hur demokratin skulle kunna förstärkas. På någon punkt är jag oense. Jag tycker inte Björn Elmbrant ger en helt rättvisande bild av vad vi sade om massmediernas makt. Vår diskussion handlade inte bara om hur medierna kan påverka den offentliga debattens dagordning. Mediemakten går djupare än så. Det journalistiska sättet att beskriva den politiska verkligheten påverkar hela vår föreställningsvärld. Jag tycker Elmbrant verkar underskatta mediernas och journalisternas inflytande. Men i de flesta andra avseenden är vi överens. Maktutredningen kanske hade rätt i sin beskrivning av det sena åttiotalets Sverige, men man kan verkligen undra om den stämmer som karta över dagens samhälle. Är Sverige ett tvåtredjedelssamhälle? Frågan ställdes redan i slutet av 1980-talet och många tog då för givet att vi redan hade hamnat där. Maktutredningen höll naturligtvis med om att det fanns en risk för denna utveckling, men vi tog också och lusläste statistiken över inkomstfördelning och andra mått på jämlikheten. Visserligen hade de allra rikaste dragit ifrån något under yuppieåren, men vi fann inga belägg för att de sämst ställda hade börjat släpa efter i utvecklingen. I dag är situationen en helt annan. Oavsett hur inkomstfördelningen ändrats under 1990-talet så är den stora skillnaden naturligtvis den omfattande arbetslösheten. Sverige är i dag ett annat samhälle än det som maktutredningen undersökte. Globaliseringen av ekonomi och politik var i och för sig fullt skönjbar när vi sammanfattade våra resultat. Vi menade också att denna förändring var mer djupgående än många anade. Internationalisering är långt mer än EG, påpekade vi. Sedan dess har gränsen mellan utrikes och inrikes blivit ännu mer flytande. Hade man gjort maktutredningen i dag skulle internationaliseringen fått en mycket mer framskjuten position. Ett annat område som man skulle ägnat mycket större uppmärksamhet åt är det mångkulturella samhället. Visserligen kunde man redan då ana att svenskarna skulle få vissa problem att vänja sig vid att leva i ett öppet, pluralistiskt samhälle. Men trögheterna och intoleransen skulle i dag behöva en helt annan uppmärksamhet och genomlysning. På två andra punkter kan det hända att Elmbrant har rätt, men jag är osäker. Det gäller makteliten och storföretagen. Problemet är att det har saknats aktuella och systematiska undersökningar. Sedan tycker jag gott att Elmbrant kunde ifrågasatt ännu fler delar av maktutredningen. Själv misstänker jag att 1990-talet kan ha inneburit så stora förändringar att många av de snart tio år gamla resultaten blivit föråldrade. Ett viktigt underlag för utredningen var den stora medborgarundersökning som genomfördes 1987. Det framgick att de unga valde att engagera sig via andra kanaler än de etablerade folkrörelserna. Jämförelsen med tidigare mätningar visade tydligt att medborgarna blivit mer kunniga, aktiva och kritiska. Ingen vet hur det ser ut i dag. Det har blivit allt mer angeläget att följa upp
medborgarundersökningen för att se om resultaten står sig. Det var först svårt att
finansiera en ny omgång intervjuer. Trots att detta måste vara en av de allra mest
angelägna uppgifterna för dagens svenska samhällsforskning så sa Riksbankens
Jubileumsfond blankt nej. Men nu har två andra forskningsfinansiärer
(Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet och Socialvetenskapliga
forskningsrådet) lyckligtvis beviljat anslag. I höst genomför vi fältarbetet och de
första resultaten kommer i SNS-demokratiråd nästa år. Då lär vi få veta mer i
detalj vad som har hänt med medborgarens möjligheter att påverka sin situation. |