Den ena reaktionen är att underskatta hotet. Det finns en i och för sig vällovlig strävan att låta livet gå vidare. Terroristerna ska inte få provocera fram reaktioner som kan inskränka det öppna samhället. Svaret på förstörelsen skulle därmed bli att fortsätta som om inget hänt. Men tänk om det då kommer nya attacker.

Den andra risken är överskattning. Antag att demokratin i självförsvarets nit nu börja rusta mot inbillade fiender i när och fjärran och att ingenting mer händer.

Det är detta problem som nu hamnat högst på demokratiernas dagordning och som därför är alla medborgares angelägenhet. Hur ska vi nu agera?

Enligt min uppfattning är den största risken att vi underskattar faran. Mycket tyder dessvärre på att det inte rör sig om en isolerad attack på ett par amerikanska städer. Dåden ingår i ett större mönster av terroristattacker. Målen utgör några av de främsta symbolerna för folkstyrelse och marknadsekonomi. Det är vår demokrati som är under attack.

FN:s säkerhetsråd antog i onsdags en enhällig deklaration som slog fast att terrorattacken utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådet uppmanade dessutom alla stater att arbeta tillsammans för att ställa terroristerna inför rätta.

EU har i ett officiellt uttalande uttryckt att terroristattacken är riktad mot oss alla, mot det öppna, mångkulturella och toleranta samhället. Man går där så långt som att säga att det är den globala solidariteten som står på spel.

Dessutom har NATO kommit fram till att terrorattacken är att betrakta som en väpnat angrepp. Det innebär att angreppet inte längre är en rent amerikansk angelägenhet. Alla NATO-länder anses nu som angripna.

Det innebär att världen nu befinner sig ett slags krigstillstånd. En demokratisk stat har utsatts för väpnat angrepp. Andra demokratier har beslutat att komma till undsättning. Det globala rättssamhället har tagit ställning.

Frågan om demokratins självförsvar har därmed blivit det allt överskuggande problemet för lång tid framöver. Behovet av internationell samordning har blivit akut. Varje land måste nu ta ställning till hur man bäst ska kunna bidra, såväl på kort som längre sikt.

Sverige som demokrati, och som medlem i FN och EU, är en del av denna gemenskap. I kampen för demokrati är Sverige inte neutralt.

Problemet är att vi inte i dag vet hur demokratins försvar bäst bör organiseras. Det rör sig om ett nytt slags krig där territoriella gränser och gamla uppdelningar mellan militärt och civilt har blivit irrelevanta.

De riskbedömningar och sårbarhetsanalyser som hittills varit specialiteter för en liten krets befattningshavare bör nu bli föremål för offentlig debatt och begrundan. Utan att falla i panik måste vi inse att den uppenbarligen avancerade organisationsförmågan, tillsammans med giftgaser, virus, plutoniumbomber och andra massförstörelsevapen, ger terrorister möjligheter att slå sönder dagens samhällsstrukturer.

Kraven på beredskap och underrättelsetjänst leder till uppenbara konflikter med det öppna samhällets krav. Häromveckan diskuterade Europaparlamentet det länge hemliga Echelon-projektet, som givit några stormakter möjligheter att genom avancerad signalspaning avlyssna teletrafik. Brevhemligheten och den personliga integriteten ansågs, på goda grunder, komma i kläm.

Hade denna debatt förts i dag hade argumenten antagligen fallit annorlunda. För demokratins skull är det viktigt att denna diskussion får fortsätta under öppenhet. Medborgarna bör ytterst själva få ge sitt medgivande till att de, åtminstone under en kristid, delvis gör avkall på sitt integritetsskydd just för att underlätta kriget mot terrorismen.

En stor fråga är hur de kortsiktiga försvarsreaktionerna ska kunna förenas med den långsiktiga kampen mot terrorismen. På sikt finns det ingen annan lösning än att alla jordens stater uppfyller de grundläggande kraven på demokrati och fungerande rättssystem. Först då kommer det att finnas förutsättningar för demokratierna att organisera ett verkligt effektivt självförsvar.

Terrorattacken har förändrat förutsättningarna för försöken att förverkliga demokratins idé om fredlig samlevnad och konfliktlösning. Som ett bidrag till denna debatt anordnar SNS på tisdag eftermiddag ett seminarium om de politiska och ekonomiska konsekvenserna.

Olof Petersson är statsvetare och forskningsledare vid Studieförbundet Näringsliv och Samhälle