| Moderna Tider, 7, 71, september 1996 Fackets entreprenörer Vi vet ju hur makten är organiserad. På ena sidan kapitalet, den fria företagsamheten, som styrs av konkurrensens lagar. På den andra facket, vars främsta maktresurs är organisation och solidaritet. Eller är det numera tvärtom? Det var länge sedan som fackföreningsrörelsen marscherade i endräkt. Organisationen blir alltmer splittrad. Allt fler förbund sluter avtal på egen hand, ofta under inbördes tävlan. Topporgansationerna LO och TCO marginaliseras. Medlemmarnas gruppkänsla försvagas. Facket tvingas värva och behålla medlemmar genom olika slags individuella förmåner. De fackliga organisationerna konkurrerar på samma marknad som andra försäkringsbolag och konsultfirmor. Korporatismens epok, där facket blev en del av statsmakten, är förbi. De fackliga ledarna måste nu försöka hävda sig på åsiktsmarknaden med affischkampanjer och reklam. Hur är det då med näringslivet? Bilden av knivskarp konkurrens, lurpassande tävlan och djungelns lag stämmer inte. Anders Westholm, som lett maktutredningens stora elitundersökning, har visat att näringslivet är en maktsfär som präglas av stor intern harmoni och därmed stor förmåga till enhetligt uppträdande gentemot andra parter. Intrycket av "old boys network" förstärks av det faktum att ännu 1996 utgör männen 98 procent av näringslivets ledare (Demokrati och ledarskap: demokratirådets rapport 1996, SNS Förlag 1996). Kapitalets brödraskap är i dag fast etablerat. Ekonom-historikern Jan Glete har i en
omfattande undersökning dokumenterat hur de ägargrupper som kom till makten vid det
industriella genombrottet kunnat behålla och permanenta sin ställning (Nätverk i
näringslivet, SNS Förlag 1994). Dagens svenska näringsliv är ett slutet system,
som endast öppnas för aktörer som är villiga att koopteras till de existerande
nätverken. Nytillskottet av entreprenörer som driver upp sina företag till stort format
har nästan upphört sedan 1960-talet. Jan Glete utesluter inte att storföretagarna
gripits av ett "Peter Pan-komplex", en ovilja att bli vuxna och därmed ta
ansvar för samhällets vidare utveckling. |