Svar till Sverker Gustavsson

I jämförelse med andra demokratier har olika särintressen i Sverige starkt inflytande över politiska och administrativa beslut. Detta korporativa system har haft vissa fördelar, men dess nackdelar ledde Lindbeckkommissionen att föreslå vissa ändringar med syftet att stärka allmänintresset.

Sverker Gustavsson försvarar det korporativa systemet (DN Debatt 25/3) med argumentet att det innebär "brett deltagande och demokratisk förankring". Regelförändringar skulle enligt Gustavsson inte lösa krisen.

Vad är det då som orsakat krisen? Sverker Gustavsson ger nu svaret (DN Debatt 23/4). Problemet är "frånvaron av brett och varaktigt stöd i den allmänna opinionen för att öka inkomsterna och minska utgifterna".

Men det var ju just detta som det korporativa systemet skulle åstadkomma! Om organisationerna fick vara med och bestämma skulle medlemmarna acceptera även svåra beslut.

Uppenbarligen fungerar inte längre den svenska modellens berömda förankring. Bland de statsvetare som specialiserat sig på organisationernas roll i politiken har detta sedan länge stått klart. Korporatismen var ett bra system i efterkrigstidens goda tider, då politikens problem var att fördela ett snabbt växande överskott. Korporatismen har beskrivits som "a fair weather product".

Däremot innebär korporatismen blockeringar och låsningar när det gäller att ta de svåra beslut som krävs för att lösa dagens ekonomiska och politiska kriser.

Forskningen på området handlar därför nu framför allt om avkorporatisering och alternativa sätt för organisationerna att göra sig gällande i samhällslivet.

Jag trodde att detta numera var statsvetenskapligt allmängods för dem som vill se. Men uppenbarligen kan de partipolitiska skygglapparna bli så stora att de helt skymmer sikten.