Enligt ett uttalande i DN den 7 november säger valforskaren Sören Holmberg att ny demokrati måste förgrova flyktingfientligheten för att ha en chans i valet.

Såvitt jag känner till finns det ingen statsvetenskaplig teori som medger en sådan prognos. Samhällsforskare kan bidra med systematisk kunskap om gångna skeenden och pågående förändringsprocesser. Men vi måste erkänna att vår förmåga att göra förutsägelser är ytterst begränsad.

Tvärtom är erfarenheten av moderna valrörelser, både i Sverige och andra länder, att många olika faktorer kan påverka ett partis väljarandel. Att i förväg utpeka en särskild sakfråga strider mot valforskningens egna resultat.

Att då, på förment vetenskapliga grunder, uppmana till främlingsfientliga partistrategier är ansvarslöst.

Holmbergs uttalande belyser ett allmänt problem med det valforskningsprogram som han själv leder. Det fortsätter att rulla på i gamla hjulspår. Nya siffror publiceras efter varje val och slukas begärligt av partisekreterare och journalister.

Men valforskningen lider av bristande förnyelse. Vi lever nu mitt uppe i en av de mest dramatiska omställningsperioderna i det moderna Sveriges politiska historia. Det finns ett stort behov av nya teorier och metoder. En sådan förnyelse av statsvetenskapen tycks i alla fall inte komma från valforskarna i Göteborg.

I stället blandar Holmberg opinionssiffror med uttalanden som emellanåt är mer spektakulära än vetenskapligt underbyggda.