Dagens svenska valsystem får i detta avseende underkänt. Nominerings- och valrättskommittén, som haft i uppdrag att utvärdera de senaste valen, drar en alarmerande slutsats. "Systemet framstår nu med strykningar, tillskrivna kandidater och obegränsat antal namnlistor, som så komplicerat att det är svårt att överblicka för de enskilda väljarna" (SOU 1996:66).

Enligt utredningens specialundersökning förklaras det låga deltagandet i Europavalet 1995 till betydande del av valsystemets konstruktion. Nästan var tredje ickeröstare angav den krångliga personröstningen som skäl för att låta bli att rösta. Undersökningen visar också att det särskilt är LO-medlemmar som avskräckts. Med vissa rimliga antaganden kan man förutspå att det nya valsystemet kommer att sänka valdeltagandet 1998 och leda till ökade politiska klassklyftor.

Hur har det kunnat bli så här? Förklaringen är enkel. Valsystemet har genom åren lappats och lagats. Fler och fler önskemål och krav har lagrats på varandra. Ingen har velat eller kunnat överblicka den samlade effekten av alla regler.

Även en intresserad professor i statsvetenskap har svårt att förstå vallagens alla regler om parallella listor, strykningar, tillskrivningar, personvalsspärrar, nomineringskrav, skydd för anmälda kandidater, 90000-sedlar, invalsordning, dubbelvalsavveckling, ersättarsystem, den absoluta rangordningens princip, d'Hondt-Phragmén-beräkning och gruppbaserat listbegrepp.

Uppenbarligen kommer valsystemet inte att fungera vid valen 1998. Sammanräkningen blir oerhört komplicerad och försöken med maskinell röstsammanräkning har misslyckats. Få väljare torde veta att de i riksdagsvalet så viktiga ersättarna väljs på ett helt annat sätt än de ordinarie ledamöterna. Kombinationen av parallella listor, personröstning, strykningar och tillskrivningar bildar ett system med oöverblickbara verkningar.

Utredningen föreslår nu ett antal ändringar som snarast bör betecknas som panikåtgärder. Väljarens rätt att stryka och lägga till namn avskaffas. Den fria nomineringsrätten inskränks. Ersättarsystemet läggs om. Man förutsätter också att partierna begränsar antalet valsedlar per valkrets.

I praktiken skulle väljarnas frihet inskränkas. Systemet med parallella listor såsom ungdomslista, kvinnolista och glesbygdslista har hittills erbjudit en valfrihet inom ramen för partivalet. En viktig säkerhetsventil inom det annars så slutna partilivet skulle därmed gå förlorad.

Frågan är om det ökade inslaget av personval är värt detta pris. Erfarenheterna av personvalet hittills är nedslående. Visserligen har relativt många väljare kryssat för en kandidat, men eftersom personrösterna ändå går till de kända politikerna överst på listorna har personvalet hittills saknat effekt. Dessutom har personvalet på sikt allvarliga risker. Som visas i den senaste rapporten från SNS demokratiråd kan en personfixering ytterligare försvaga de politiska partiernas ställning.

Kommittén anser också att det behövs mer information om valsystemet. Med tanke på systemets komplexitet skulle det fordras en enorm informationskampanj för att ens förklara de viktigaste principerna. Valrörelsen 1998 riskerar att domineras av valtekniska subtiliteter i stället för politiska sakfrågor.

Utredningen ryggar för den uppenbara slutsatsen. Personvalsystemet är ett katastrofalt misslyckande. Om ett personval skulle införts borde andra delar av vallagstiftningen ändrats från början. Det är nu alltför kort tid fram till nästa val för att avskaffa eller inskränka traditionella inslag som strykningar, tillskrivningar, fri nomineringsrätt och parallella listor.

Situationen är prekär. I en tid präglad av politikermisstroende skall väljarna ställa de folkvalda till svars i ett obegripligt valsystem. Tre rekommendationer ger sig själva.

För det första är det dags att omedelbart dra i den konstitutionella nödbromsen. Personvalet borde egentligen läggas på is tills ett fungerande valsystem konstruerats. Helst borde 1998 års val genomföras enligt det gamla systemet, dvs. helt utan personval, men dessvärre har politikerna låst sig genom att i regeringsformen införa en tvingande regel om personröstning.

För det andra måste ansvaret utkrävas för det konstitutionella haveriet. Behandlingen av valsystemet framstår som ett paradexempel på bristerna i den politiska beslutsprocessen. Riksdagens konstitutionsutskott kunde exempelvis tillsätta en oberoende kommission för att klarlägga i vilken utsträckning som valhänta politiker, amatörmässiga experter och inkompetenta tjänstemän bidragit till förvirringen.