Det juridiska ansvaret för trafikolyckan i Paris kommer så småningom att prövas av det franska rättsväsendet. Det hindrar inte att frågan om massmediernas ansvar redan nu hamnat i fokus för debatten runt om i världen.

Ord som drevjakt och villebråd har plötsligt fått en otäck realitet. Det är kanske inte är att undra på att massmediernas företrädare värjer sig för den ohyggliga frågan. Kan massmedierna döda?

Det första dygnets reaktioner bildar en provkarta över undanflykter och bortförklaringar.

- Det är chauffören som skall lastas, inte de förföljande fotograferna. Om pressen bara fått sina bilder så skulle offret sedan lämnats i fred.

Biljakter är en förföljelsemetod förbehållen polisen såsom företrädare för staten. Man brukar definiera staten som den samhällsinstitution som har monopol på tvångsmakt. Den centrala frågan är med vilken rätt massmediernas representanter försätter andra medborgare i en tvångssituation. Ställ upp för fotografering, annars…

Denna försvarslinje vittnar endast om att massmedierna ser sig själva som en maktapparat med rätt att hota.

- Det är inte massmedierna som bär skulden, utan läsarna som vill ha detta slags skvallerjournalistik.

Den som argumenterar efter denna linje borde vara beredd att ta konsekvenserna. Människan "vill ha" mycket. Gladiatorspel och offentliga avrättningar har genom tiderna lockat stor publik.

En annan uppfattning innebär att man skiljer mellan bättre och sämre. Människan föds inte fix och färdig. Kultur, civilisation och humanism innebär att man utvecklar sina bättre sidor. Massmedierna bedriver, medvetet eller omedvetet, en aktiv kulturpolitik. Genom att vädja till hyenan i människan bidrar vissa tidningar och teveprogram till att forma en människotyp som är främmande för demokratins ideal.

- Sådant händer inte här. Dessa paparazzi arbetar för skandaltidningar av ett slag som inte finns i vårt land. Svenska massmedier är hänsynsfulla och har höga etiska principer.

Ingen förnekar att det finns enorma skillnader mellan olika slags massmedier och mellan olika länder. Det finns dock inte längre några vattentäta skott. Skandalbilder sprids via de allmänna nyhetsbyråerna också till våra vanliga tidningar. De är därmed indirekt med och finansierar och understödjer drevjaktens avarter. Frågan är också om de etiska gränserna inte gradvis töjts ut. I dag publiceras bilder och uppgifter som knappast skulle nått offentligheten för några årtionden sedan.

I många fall har massmediernas ökande aktivism varit till gagn för demokratin och samhällsdebatten. Avslöjanden om oegentligheter inom såväl offentlig som privat sektor visar att massmedierna fyller en mycket viktig granskande roll. Det är nu när medierna nått sin mäktiga position som diskussionen om maktens baksida tar sin början. Frågan är vad mediegranskningen får för konsekvenser, för privatliv, för maktspel, för samhällsdebatten.

Förekomsten av kvalitetstidningar, ambitiösa radioprogram och hängivna journalister kan inte hindra att det nu ställs vissa allmänna frågor om mediernas ansvar. Kanske kommer biltunneln i Paris att bilda samma vändpunkt för journalisterna som Manhattan-projektet innebar för forskarna.

En av den moderna naturvetenskapens stora bedrifter tillkom under andra världskrigets slutskede. De skarpaste hjärnorna samlades under stor hemlighet med uppgiften att ställa kärnkraften under människans kontroll. De lyckades och resultatet demonstrerades i Hiroshima.

Sedan dess kan ingen forskare undslippa detta grundläggande faktum. Vetenskapen, som tillkom för att förbättra människans livsförhållanden har nu också förmågan att förgöra hela naturen och mänskligheten. Oppenheimer, Einstein och andra ledande fysiker drevs av sitt samvete att offentliggöra sin oro, sitt tvivel och sin vånda.

Det halvsekel som förflutit sedan atombombens tillkomst har ingalunda lett till någon enighet i forskarkretsarna. En del ryggar fortfarande inför vetenskapens följder. Min forskning rör så små detaljer att den inte betyder något. Visst kan min forskning missbrukas, men det är politikernas sak att sköta. Men de flesta forskare torde i dag erkänna att vetenskapens makt också är förknippad med ett stort ansvar.

Frågan om vilka regler som skall styra massmedierna och forskningen är mycket svårbesvarad. Det rör sig i båda fallen om institutioner som skall stå fria gentemot andra maktcentra och som i hög grad måste styras av interna regler. Hotet om inskränkande lagstiftning, på nationell eller europeisk nivå, kan bara bemötas genom en öppen och självkritisk debatt.

Denna debatt skulle må bra av en uppgörelse med några ihållande myter. En av journalistens vanligaste undanflykter går ut på att massmedierna "bara speglar". Efter lördagsnattens krasch kan ingen längre förneka att massmedierna ingriper i den verklighet som skildras. Man kan till och med hävda att dagens samhälle till vissa inte oväsentliga delar har skapats av medierna.

Massmedierna har i dag blivit ett av våra viktigaste maktcentra. Frågorna om mediernas makt och ansvar är emellertid i stort sett obesvarade. Vad innebär egentligen det publicistiska uppdraget i dagens samhälle?

Debatten om massmediernas samhällsroll försvåras av två omständigheter.

Kommersialiseringen av medierna når alltmer gigantiska proportioner. För de internationella mediekoncernerna står enorma marknadsvärden på spel. Priset på Diana-bilder visar i blixtbelysning den ekonomiska dimensionen av en del journalistiskt vardagsarbete. Allmänna resonemang om massmediernas samhällsansvar riskerar hela tiden att komma i andra hand.