DN Debatt den 19 juni 1998

Olof Petersson

Nyheten vid årets val är möjligheten att personrösta i alla tre valen. Efter många år av utredande, funderande och försök skulle det nu vara dags att låta väljarna få större inflytande över riksdagens sammansättning.

Dessvärre brister det när de goda intentionerna skall översättas i praktiskt fungerande regler. Ändringarna i vallagen har inte bara syftet att öka väljarnas makt utan också att slopa den fria nomineringsrätten och förenkla valadministrationen. Resultatet har inte alltid kommit att gynna den enskilde väljaren. Väljarna har exempelvis inte längre möjlighet att stryka kandidater eller lägga till egna namn.

Frågan är om den utvidgade personröstningen kan kompensera dessa försämringar. Det finns anledning att varna mot alltför högt ställda förhoppningar. De etablerade partierna har knappast uppmuntrat försöken till individuella kandidaters valkampanjer. Trösklarna har också satts så högt att det behövs många och samordnade kryss för att en lågt placerad kandidat skall lyftas in.

Det visar sig dessutom vara förenat med praktiska svårigheter att personrösta på posten. Saken är viktig eftersom så många som 35 procent av väljarna i förra valet förhandsröstade på posten. I praktiken är det omöjligt att varje postkontor skall tillhandahålla alla valsedlar för landets samtliga valkretsar för riksdagsvalet, landstingsvalet och kommunfullmäktigevalet.

Den präktige väljaren tar i god tid kontakt med sitt parti och beställer de tre valsedlar som gäller för det valdistrikt som man enligt röstkortet tillhör. Men så är det alla de andra, de som i sista stund bestämmer sig för att utnyttja sin rösträtt, de som inte planerat för att rösta på posten, de som inte känner till att vallagen ändrats, de som glömt av att man måste förbeställa valsedlar, de som helt enkelt inte brytt sig och de numera många väljare som bestämmer sig först under de sista dagarna före valet.

Hur skall man då personrösta på posten om man inte har de korrekta namnvalsedlarna? Någon kanske tror att det bara skulle vara att ta en blank valsedel, skriva partinamnet och därunder ange den person som man vill ha invald. Då underskattar man lagstiftarens och valmyndighetens kollektiva klantighet. Så enkelt går det inte.

Både vallagen och Konstitutionsutskottets tolkning är klar. Namn som skrivs till på en valsedel som gäller för ett parti som registrerat partibeteckning och anmält kandidater anses obefintliga. Med undantag för några marginella småpartier gäller detta för alla partier. Rösten tillfaller visserligen partiet, men personrösten räknas inte.

Den enda teoretiska möjligheten som återstår är att väljaren för hand skriver hela valsedeln, namn för namn, korrekt stavade, och sedan sätter ett kryss för sin kandidat. Men för den som inte har skaffat sina valsedlar i förväg är denna information i praktiken omöjlig att få tag i när man står på posten.

Många som vill personrösta kommer att upptäcka att de förvägras rätten av ett illa genomtänkt valsystem.

Olof Petersson
Statsvetare, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle