Olof Petersson

Medias vilseledande bild av verkligheten

Aftonbladet den 15 juli 1996

Den norske maktutredaren Gudmund Hernes tillfrågades sedan han blivit minister om rollbytet ändrat hans bild av maktens cirklar. Svaret blev att politikerns bild inifrån stämde väl överens med forskarens bild utifrån, men med två undantag.

För det första finns det ett större utrymme för individuellt handlande och initiativ än den bild som tecknades i maktutredningen. Forskningen hade överbetonat strukturernas betydelse och underskattat de individuella handlingsmöjligheterna.

För det andra var det tydligt att massmedierna spelar en ännu större roll än vad som framgår utifrån.

Redan som ledare för den svenska maktutredningen märkte jag hur svårt det är att föra en kritisk diskussion om massmediernas makt. Det verkar som om åtskilliga journalister reagerar instinktivt illa. Skulle de, som bygger sin yrkesidentitet på att jaga makthavare, själva vara makthavare?

När vi i SNS demokratiråd nyligen publicerade årets rapport (Demokrati och ledarskap, SNS Förlag) blev reaktionen delvis densamma. Få journalister såg det beröm som vi faktiskt gav massmedierna. Tidningar, radio och television har fyllt sin roll som kritiska granskare och därmed gjort det jobb som revisorer och andra offentliga kontrollanter egentligen borde gjort. Skickliga korrespondenter har förbättrat våra kunskaper om Europa.

Men vi måste i ärlighetens namn också konstatera att massmedierna under det gångna året haft stora brister. Som ett exempel nämnde vi behandlingen av Mona Sahlin. Det är en självklarhet att medierna skall granska makthavare, men bevakningen av Sahlin kom att förlora alla proportioner och gav medborgarna en vilseledande bild av vad som faktiskt förekommit.

Våra observationer stöds av ett examensarbete av Sophie Elsässer vid Journalisthögskolan i Göteborg, som återges i senaste numret av Makt & Media. Hennes slutsatser är mycket kritiska.

Ofta var det omöjligt att veta vad som kom från opartiska källor och vad som journalisten fabulerat.

Spekulationer och antydningar påverkade saklighet och neutralitet negativt. Enligt Sophie Elsässer bröt flera massmedier mot de pressetiska kraven på att ge korrekta nyheter, att respektera den personliga integriteten och att inte döma någon ohörd.

Ingen tidning har bett om ursäkt för de falska anklagelser som riktades mot Mona Sahlin.

Sophie Elsässer drar också slutsatsen att bevakningen av Mona Sahlin också hade klart sexistiska övertoner.

Den svenska regeringsformen anger proceduren för att utse statsminister. Tänk om det i själva verket är journalisterna som numera väljer vem som skall bli och inte bli statsminister. Då kanske det är dags att skriva om grundlagen så att den bättre stämmer med verkligheten.

© AB & Olof Petersson 1996