En knapp tredjedel av svenskarna, 31 procent, uppger sig över huvud taget ha hört talas om detta konvent. Och bara var tionde kan svara på vad det är som konventet har föreslagit.

Är då detta något problem? Tja, det beror på om man tycker det är viktigt och intressant att veta hur EU kommer att se ut om några år.

För den som då börjar undra hur det kom sig att EU fått en utrikesminister, att de tre pelarna försvunnit, att Europaparlamentet fått mer makt och att det gäller att skilja mellan europeiska lagar och ramlagar - den kan i efterhand begrunda att detta, och mycket mer därtill, fanns med i det förslag till en ny konstitution för EU som framtidskonventet presenterade på försommaren år 2003 - också i Sverige.

Framtidskonventet arbetade under ett drygt år och bestod av ett hundratal politiker: företrädare för EU-ländernas regeringar och parlament samt representanter för EU-institutionerna parlamentet och kommissionen. Konventet leddes av Frankrikes förre president Valéry Giscard d'Estaing, som med diplomatisk bravur lyckades samla det stora flertalets stridiga viljor till ett enhetligt förslag.

Det formella beslutet tas av företrädare för medlemsstaternas regeringar. Dessutom krävs ett slutligt godkännande av riksdagen och de andra nationella parlamenten.

Regeringskonferensen börjar i oktober och väntas pågå några månader. Mycket talar i dag för att det mesta av konventets förslag går igenom.

Så inom något år får EU antagligen inte bara tiotalet nya medlemsstater, utan också ett helt nytt regelverk. Förutsättningarna för att styra och påverka EU håller på att förändras.

Ett viktigt syfte med konventet var att reformera unionen och göra beslutsfattandet mera öppet och demokratiskt.

Men det verkar som om många medborgare verkar lyckligt ovetande om de stora reformer som planeras i deras namn.

I slutet av juni lät EU-kommissionen genomföra intervjuundersökningar i EU-området, både bland de gamla och de nya medlemsländerna (Eurobarometer F142). Det visar sig att 45 procent uppgav att det hade hört talas om det europeiska framtidskonventet.

Skillnaderna mellan länderna är stora. Sverige låg långt under genomsnittet med 31 procent.

När man sedan gick vidare och frågade om man visst vad det var för slags dokument som konventet hade utarbetat, blev skillnaderna ännu större. Mest känt var konventet i Grekland, något som delvis förklaras av att detta land innehade EU:s ordförandepost under första halvåret.

Men också i Danmark och Finland är konventet jämförelsevis välbekant.

Sverige hamnade sist bland de undersökta länderna, som inkluderar de framtida EU-lämnderna i öst- och centraleuropa.

Endast 10 procent av svenskarna vet att framtidskonventet lagt fram ett förslag till konstitution. Resten gissade fel eller svarade att de inte visste.

Dessa dystra siffror säger något om den konstitutionella debattnivån i detta land.

Men det europeiska framtidskonventet och dess innovativa förslag skulle kunna stimulera den svenska debatten om hur man kan demokratisera, konstitutionalisera och effektivisera politikens styrelseformer.

Olof Petersson
statsvetare och forskningsledare vid SNS