Dagens debattartikel

Ny rapport om negativ svensk opinion:

"Äldre har bytt åsikt om EU"

Klyftan mellan storstäder och landsbygd ökar när det gäller synen på EU. I Stockholm finns nu klar majoritet för EU och Malmöborna har blivit mer EU-vänliga. I folkomröstningen 1994 var de yngre mer negativa och de äldre positiva. Detta har svängt - motståndet är nu störst bland de äldre. 56 procent anser att Sverige förlorat på sitt EU-medlemskap. Men svenskarna, som är mest EU-negativa inom EU, är samtidigt mest måna om att andra länder ska få bli med i EU. Det skriver statsvetaren Olof Petersson när han i dag presenterar en ny rapport.

För den europeiska opinionen utgör Sverige en gåta. Den så beundrade modellen för demokrati och delaktighet förefaller ha ingivit landet en lust att ständigt inta en perifer position inom Europeiska unionen. Förväntningarna inför Sveriges första ordförandeskap i EU kännetecknas av en alldeles speciell blandning av hopp - vad kommer Sverige att bidra med från sin modell för demokrati och sociala relationer? - och nyfikenhet - hur uppfattar svenskarna sin roll inom unionen?

Så skriver Jacques Delors i förordet till en rapport om svensk Europadebatt, som jag nyligen författat för Delors institut Notre Europe. Sverige går in i rollen som ordförande för EU med en befolkning som fortfarande är milt sagt skeptisk till EU.

Sedan Statistiska centralbyrån, SCB, år 1992 började mäta den svenska opinionen i EU-frågan har det endast vid ett enda tillfälle funnits fler anhängare än motståndare, nämligen vid själva folkomröstningen hösten 1994. Vid alla andra mättillfällen har motståndarna varit fler än anhängarna. I den nyligen publicerade mätningen av opinionsläget i november var 42,5 procent mot Sveriges medlemskap i EU, medan 37,4 procent var för. Resterande 20,1 procent saknade uppfattning.

Det finns alltjämt en betydande klyfta mellan folkopinionen och de valda representanterna. De partier som är positiva till svenskt EU-medlemskap kontrollerar sammanlagt 83 procent av mandaten i riksdagen. Enligt senaste tillgängliga opinionsmätningar är det emellertid mindre än 40 procent av allmänheten som är för EU-medlemskapet.

Tidsserierna över EU-opinionen visar betydelsen av den mobilisering och opinionsbildning som föregick folkomröstningen 1994. Endast med en kraftansträngning lyckades det politiska etablissemanget övertyga allmänheten om fördelarna med ett EU-medlemskap. Folkomröstningen 1994 bekräftade och förstärkte de klyftor som finns i befolkningen. Statsvetarna Sören Holmberg och Mikael Gilljam har analyserat åsiktsskillnaderna inom den svenska allmänheten. Yrke, utbildning och utlandskontakter spelar stor roll. Andelen jaanhängare låg betydligt över genomsnittet bland medelklassväljare och högutbildade. Många utlandsresor ledde också till högre sannolikhet att rösta ja.

DET FINNS OCKSÅ en betydelsefull geografisk dimension i EU-attityderna. Motståndet är starkt i norra Sverige, medan jaanhängarna är i majoritet i den södra delen av landet. På landsbygden röstade flertalet nej i folkomröstningen, medan det bland storstadsväljarna var två tredjedelar som röstade ja. EU-frågan avspeglar en centrum-periferidimension i svensk politik.

Trots ansenliga bidrag från EU:s strukturfonder fortsätter norrlänningarna att vara kritiska till EU. Det finns inga tecken som tyder på att åsiktsskillnaderna mellan centrum och periferi minskar. Tvärtom visar SCB-mätningarna att klyftan mellan storstad och landsbygd är ännu större nu än vid folkomröstningen 1994. Enligt statistiken är majoriteten av befolkningen i mellersta och norra Norrland alltjämt motståndare till det svenska EU-medlemskapet. Men i Stockholm finns det nu en klar majoritet för EU. Också i Malmöområdet har det ägt rum en klar förskjutning i EU-vänlig riktning.

EU-frågan har också givit upphov till skillnader avseende kön och ålder. I folkomröstningen var andelen jaanhängare 46 procent bland kvinnorna och 59 procent bland männen. Åsiktsskillnaden mellan kvinnor och män är minst lika stor i dag.

I FOLKOMRÖSTNINGEN FANNS också en åldersskillnad; yngre var mer negativa och äldre var mer positiva till ett svenskt EU-medlemskap. I detta avseende förefaller det emellertid ha ägt rum en förskjutning. SCB-mätningen i november, som baseras på cirka 7.000 intervjuer, visar att EU-motståndet numera är mest utbrett bland de äldre, medan ja- och nejsidorna är ungefär lika stora bland dem som är yngre än 40 år.

I kretsen av EU:s femton medlemsstater utmärker sig Sverige som det mest negativa. Europeiska kommissionens regelbundna Eurobarometer visar att de kritiska åsikterna är mer utbredda i svensk opinion än annorstädes. Opinionsundersökningarna grundas på intervjuer med riksrepresentativa urval av befolkningen; den senaste genomfördes i april och maj i år (Eurobarometer 53).

Men den statistiska bearbetningen påverkar tolkningen av svaren. Kommissionens egen sammanfattning utgår från förenklingen att man endast beaktar andelen som lämnar positiva svar. Nackdelen är att man inte gör någon skillnad mellan dem som är starkt negativa och dem som helt saknar uppfattning. Sverige hamnar visserligen lågt ner på listan över jämförelsen mellan medlemsländerna, men Sverige placeras ännu längre ner om man också tar hänsyn till andelen som uttrycker negativa åsikter.

På frågan vad man anser om landets medlemskap i Europeiska unionen svarade 34 procent av svenskarna att det var bra, medan 38 procent ansåg att medlemskapet var dåligt. Sverige är det enda land där de negativa svaren var fler än de positiva. Genomsnittet för hela EU var 49 procent positiva svar och 14 procent negativa. Irland, Luxemburg och Nederländerna hade störst övervikt av positiva svar. Storbritannien och Österrike placerade sig nära Sverige i botten av tabellen.

En annan fråga gällde om man ansåg att det egna landet haft nytta av EU-medlemskapet. I Sverige ansåg 26 procent att landet tjänat på medlemskapet, medan 56 procent hade motsatt uppfattning. Inget annat land hade en så negativ opinionsbalans. I EU som helhet anser 47 procent att landet haft nytta av medlemskapet, medan de som anser att man inte tjänat på medlemskapet är en minoritet om 32 procent.

PÅ EN ALLMÄN fråga om vilken bild man har av EU svarade 26 procent att man har en positiv bild, medan 43 procent svarade att man hade en negativ bild. Även i detta avseende utmärker sig Sverige som det mest EU-kritiska landet. EU-genomsnittet låg på 43 procent positiva svar och 18 procent negativa.

Slutligen ställdes en fråga om man anser att EU-medlemskapet mest haft fördelar eller nackdelar för det egna landet. I Sverige svarade 19 procent mest fördelar, medan 27 procent svarade mest nackdelar för Sveriges del; 46 procent ansåg att fördelar och nackdelar var ungefär lika stora. I övriga EU ser invånarna däremot fler fördelar och färre nackdelar med medlemskapet.

Det finns heller ingenting i serien av Eurobarometer-mätningar som tyder på att det ägt rum några större förändringar i den svenska EU-opinionen sedan landet blev medlem 1995. Andelen som anser att EU-medlemskapet är dåligt minskade visserligen under några år, men ökade igen i den allra senaste mätningen. Den majoritet svenskar som anser att Sverige inte haft nytta av medlemskapet är lika stor nu som vid inträdet i EU.

ARGUMENTEN FÖR OCH emot EMU sammanfaller i mycket stor utsträckning med debatten om Sverige över huvud taget bör vara medlem i EU. Det visar sig också finnas ett mycket starkt samband också på individnivå. Av dem som är för EU-medlemskap är 60,5 procent för en EMU-anslutning. Andelen EMU-positiva bland dem som är motståndare till ett svenskt EU-medlemskap uppgår endast till 5,3 procent (SCB-data från november).

Samma undersökning visar att det finns personer som är positiva till EU men negativa till EMU. En del akademiska nationalekonomer återfinns i denna kategori, men i befolkningen som helhet utgör den en liten minoritet om 6 procent. I det stora hela sammanfaller EU- och EMU-åsikterna.

Det innebär att inställningen till EMU delar befolkningen på samma sätt som attityderna till EU. Andelen EMU-motståndare är särskilt stor bland äldre, kvinnor, norrlänningar, glesbygdsbor, lågutbildade och arbetare. Omvänt är stödet för EMU mest utbrett bland yngre, män, boende i södra Sverige, storstadsinvånare, högutbildade samt företagare och högre tjänstemän.

DET DANSKA NEJET i folkomröstningen om EMU i september följdes av en svensk opinionskantring i negativ riktning. Andelen EMU-motståndare i Sverige ökade signifikant veckorna efter den danska folkomröstningen. En Temomätning i mitten av oktober 2000 visade att 30 procent av svenskarna skulle rösta ja i en EMU-omröstning och 52 procent rösta nej; resterande 18 procent var tveksamma och visste inte hur de skulle rösta. Ett annat opinionsinstitut, Demoskop, rapporterade liknande siffror från sista veckan i oktober. Även enligt SCB ökade EMU-motståndet mellan maj och november. Demoskops senaste mätning, som genomfördes vid månadsskiftet november/december, tyder dock på att den danska folkomröstningseffekten nu börjat ebba ut. Andelen EMU-motståndare hade minskat med ett par procentenheter.

Det bör dock påpekas att den svenska opinionen inte är allmänt avvisande till alla projekt som står på den europeiska dagordningen. En stor majoritet av svenskarna anser att EU bör prioritera kampen mot brottslighet samt ta sig an frågor som fred och säkerhet, miljö, fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter. Svenskarnas stöd för EU-åtgärder inom dessa områden ligger till och med högre än genomsnittet för övriga EU-länder.

Särskilt anmärkningsvärt är svenskarnas starka uppslutning bakom kravet på EU:s utvidgning. På frågan om vilka nya länder som bör välkomnas i EU stödde i genomsnitt 61 procent av svenskarna de 13 länder som nu ansökt om medlemskap. Inget annat medlemsland uppvisade samma starka stöd för utvidgningen. Därmed kan man dra den smått paradoxala slutsatsen att svenskarna tvekar över sitt eget medlemskap i EU men gärna vill att kandidatländerna blir medlemmar.

I SITT PROGRAM för ordförandeskapet skriver regeringen att den största uppgiften för Europeiska unionen i dag är att förbereda den förestående utvidgningen. "Detta är en historisk möjlighet som ytterst handlar om att befästa grunden för fred, frihet, demokrati och välstånd i Europa."
Man kan konstatera att utvidgningen är en ovanlig fråga, eftersom den vilar på en så solid politisk bas. Det finns för en gångs skull såväl partipolitisk enighet som stöd hos allmänheten.

Olof Petersson