SNS - DN Debatt

Svenska pressens förmåga att skydda sig från otillbörliga påtryckningar är på samma låga nivå som i Turkiet, Indonesien och Sydkorea, visar internationell studie.Sverige har ett svagt pressetiskt system. En ny internationell jämförelse av 66 länder placerar Sverige på samma plats som länder där det inte råder full pressfrihet. Samtidigt visar en svensk studie att pressens granskningssystem, Pressombudsmannen och Pressens opinionsnämnd, försvagats. Det skriver forskarna vid SNS Demokratiråd som nu frågar sig om svenska medier klarar av att stå emot de mäktiga intressen inom näringsliv och politik som försöker påverka dem för egen vinning.

Sverige hamnar på samma plats som länderna Turkiet, Malaysia, Indonesien, Ukraina och Sydkorea när det gäller hur starka eller svaga de spelregler är som skyddar pressen mot otillbörliga påtryckningar. Det visar en ny internationell jämförelse där svenska medier får dåligt betyg när det gäller pressetik. Sverige får en trea på en skala på fem. Det gör att Sverige hamnar på samma betyg som länder där det inte råder full pressfrihet. Medieföretagen måste ta sitt etiska ansvar på större allvar.

Undersökningen ingår i årets rapport om korruption i världen, utgiven av Transparency international. Mätningen har gjorts av en forskargrupp under ledning av professor Dean Kruckeberg. Jämförbara data har insamlats om 66 länder, som rangordnats efter åtta kriterier.

Tillsammans bildar mätningen ett index över hur ömtåliga för påtryckningar som medierna är. I värsta fall handlar det om att olika särintressen kan köpa sig nyhetsplats. I en del länder är detta fenomen, "cash for news coverage", ett allvarligt problem, eftersom medierna här inte kan spela sin viktiga roll som oberoende och kritisk granskare av makten.

Åtta länder bedöms ha starkare skydd för medierna än Sverige, däribland Finland, Danmark och Norge. Sverige får högsta poäng i några avseenden. Demokratin är fast förankrad med läskunniga och välutbildade medborgare och journalister. Tryckfriheten är grundlagsreglerad och ger goda förutsättningar för en oberoende journalistik.

Det som drar ner totalbetyget är bristerna när det gäller pressens etiska regelsystem. För att få maxpoäng måste ett land ha en omfattande, detaljerad och konkret uppförandekod som accepteras av journalisternas egen yrkesorganisation och som förenas med effektiva metoder för att säkra att reglerna efterlevs. I internationell jämförelse anses Sverige bara i viss mån leva upp till dessa krav.

Forskarna bakom den internationella jämförelsen är inte ensamma om att rikta kritik mot den svenska pressetiken. I årets rapport från SNS Demokratiråd drar vi också slutsatsen att mediernas regelsystem har betydande brister. De etiska reglerna har efter hand luckrats upp och tappat sin tydlighet. Bakom förändringen ligger många olika faktorer. Expansionen inom medieområdet med många nya kanaler och den därmed intensifierade konkurrensen mellan medierna har haft stor betydelse. Men också värdeförändringar i samhället har påverkat synen på journalistiken.

Förändringarna har skapat osäkerhet. Mediekritiker har framhållit faran i att medierna efter hand integreras i andra system, exempelvis genom att journalistik enbart blir en produkt som säljs på den dagliga publikmarknaden. Yttre krafter riskerar därför att få ett ökat inflytande över medierna.

Denna utveckling är mycket olycklig, för att inte säga skadlig, när det gäller mediernas roll i ett demokratiskt samhälle. Vi förespråkar i stället en modell som bygger på att medier kan värna sin integritet. Frågan är vilket regelsystem som bäst kan värna mediernas integritet. Kärnan i begreppet integritet är att vara helgjuten, att kunna bevara sin egenart och att vara sann mot sig själv.

Man kan skilja mellan en inåtriktad och en utåtriktad sida av integritet. Integritet inåt innebär att veta sitt mål och kunna handla efter sin övertygelse. Integritet utåt är att kunna stå emot påtryckningar. Fri och oberoende journalistik förutsätter att medierna har integritet både inåt och utåt. Men inte sällan finns det ett stort avstånd mellan detta ideal och mediernas verklighet.

Journalistikens utveckling har redan lett till stark kritik mot många avarter, särskilt när det gäller intrång i människors privatliv. Undersökningar visar att allmänhetens medieförtroende tenderar att minska för de kommersiellt orienterade medierna. Frågan är hur medierna hanterar sin självsanering.

Dagens svenska medier styrs av ett lappverk av lagar och regler som byggts på efter hand. Regelverket har blivit föråldrat och fungerar inte tillfredsställande i dagens mediemiljö där globalisering, internet och andra tekniska förändringar suddar ut traditionella gränser mellan olika slags medier.

Granskningen av dagens medier uppvisar flera brister. Granskningsorganisationen är splittrad. Medieföretag och redaktioner framstår ofta som slutna och ovilliga att bli granskade. Bristen på insyn i medievärlden aktualiserades nyligen i samband med en ny SNS-rapport om informationsvärdet i pressbilder. När forskaren Tom Andersson försökte få tillgång till Dagens Nyheters och Aftonbladets bildpolicy blev det kalla handen.

Stolta tidningar som granskar andra, och som annars värnar om offentlighetsprincipen, lämnade inte ut något. Den ena tolkningen är att de saknar något så grundläggande som etiska riktlinjer för bildpublicering. Den andra tolkningen är att de har ett policydokument inlåst i chefredaktörernas kassaskåp och håller det hemligt för omvärlden. Ingen av tolkningarna är särskilt positiv.

En specialundersökning om pressetikens facit har nyligen genomförts av Britt Börjesson vid Göteborgs universitet. Hennes genomgång av Pressens opinionsnämnd och Pressombudsmannen under senare år visade att systemet förändrats.

Man kan tolka det som att systemet försvagats. Andelen som fälls av inkomna ärenden går ner och enstaka tidningsföretag tycks ha släppt ambitionen att hålla sig utanför PON:s fällande protokoll.

Dagens granskningssystem är okänt för en stor del av allmänheten. En enkätundersökning som genomförts av Sominstitutet vid Göteborgs universitet visar att bara en fjärdedel vet hur man ska gå till väga för att klaga över ett program eller en artikel.

Särskilt okänd är Pressens opinionsnämnd, medan fler känner till Granskningsnämnden för radio och teve.

En intern rapport inom Journalistförbundet har också riktat skarp kritik mot den nuvarande ordningen. Det etiska regelverket uppfattas som svårgripbart och krångligt, elitistiskt och kårdominerat samt okänt och osynligt. Enligt rapporten anser journalisterna att de själva får allt svårare att hävda regelverket internt på redaktionerna. Inom journalistkåren finns det en önskan om bättre stöd från de institutioner som hanterar regelverket.

Trots den växande kritiken och en del reformförslag, så kvarstår bristerna i det pressetiska självsaneringssystemet. Därmed hotas en av grundbultarna i det system av regler som har till syfte att trygga mediernas frihet. Under hot om statlig lagstiftning samlades pressen en gång i tiden kring gemensamma publicitetsregler, vilka senare har inarbetats i regelverket för etersänd radio och teve i Sverige. Journalistförbundet skapade ungefär samtidigt sina yrkesregler för journalister. Och reglerna i syfte att motverka textreklam preciserades.

Som ett tecken i tiden kan det tilläggas att textreklamkommittén, som haft i uppgift att övervaka att det redaktionella innehållet är klart skilt från annonserna, i praktiken just har upphört. Tidningsutgivarna har meddelat att man inte längre avser att finansiera kommittén.

Mediernas svårigheter att finna fram till nya och bättre fungerande spelregler ökas ytterligare av de pågående omvälvningarna i medievärlden. Det är inte realistiskt att föreställa sig att något enigt mediesystem eller någon samlad mediebransch skulle kunna formulera och upprätthålla gemensamma spelregler. Utvecklingen innebär att ansvaret för att värna och upprätthålla en fri och oberoende journalistik alltmer kommer att falla på de enskilda medieföretagen och på deras redaktioner.

Frågan är om mediernas företrädare är starka nog att stå emot de mäktiga intressen som i dag försöker påverka medierna till sin egen fördel. Riskerna för politisk och statlig styrning ska inte underskattas, men ett ännu större hot kommer i dag från de kommersiella krafterna. Den hårdnande konkurrensen gör att utrymmet för kvalificerad journalistik och grävande reportage blir allt snävare.

Det har blivit allt svårare att veta vad som är god journalistik. Medierna driver åt olika håll och det saknas tydliga avsiktsförklaringar. I ett demokratiperspektiv är det viktigt att medierna klargör sin uppgift.

Ökad öppenhet kan öka förståelsen och förtroendet för trovärdigheten hos medierna. Medierna måste utveckla nya former för insyn och offentlighet. Offentliga policyförklaringar, aktiva läsar- och tittarombudsmän och en tydlig kvalitetssäkring kan vara några alternativ.

Det är bara medierna själva som kan slå vakt om sin integritet. Det ligger därför ett tungt ansvar på dagens medieföretag. Om inte medierna förmår att upprätthålla trovärdiga spelregler för sin egen verksamhet så drabbas ytterst hela det demokratiska samhället.

OLOF PETERSSON
Professor i statskunskap och forskningsledare vid SNS
MONIKA DJERF-PIERRE
Docent vid institutionen för journalistik och masskommunikation, Göteborgs universitet
JESPER STRÖMBÄCK
Universitetslektor i journalistik vid Mittuniversitetet i Sundsvall
LENNART WEIBULL
Professor i massmedieforskning vid Göteborgs universitet

Källor:
www.transparency.org
www.globalcorruptionreport.org
www.instituteforpr.com/international.phtml?article_id=bribery_index
www.sns.se
www.som.gu.se
www.grn.se
www.sjf.se