Låt medborgarna ersätta partipolitikerna på politiska förtroendeposter. Valet kan ske genom lottning. Denna politikerplikt är inte mer frihetsinskränkande än den obligatoriska grundskolan eller tvånget att betala skatt. Fördelen blir att vi får en vitalare demokrati där invånarna själva tar ett aktivt ansvar. Förslaget finns med i det nya forskningsprojekt om demokratins framtida arbetsformer som presenteras av statsvetarprofessor Olof Petersson och hans forskargrupp där bland andra förre SSU-basen Niklas Nordström ingår.

"Dags att införa politikerplikt"

Visst kan vi tvinga medborgarna att bli politiker, menar Olof Petersson och hans forskargrupp.

Bilden av tillståndet i dagens demokrati får allt mörkare skuggor. Även om det politiska systemet inte befinner sig i en akut kris finns det fler och tydligare symptom på en förtroendeförlust. Valdeltagandet i Sverige är fortfarande internationellt sett relativt högt, men trenden är vikande. Antalet partimedlemmar går stadigt ner; minskningen är särskilt dramatisk inom yngre generationer. Allmänhetens förtroende för partier och politik sjunker år för år.

Vårt projekt, som anknyter till SNS Demokratiråd och SNS författningsprojekt (www.const.sns.se/nya), skall i första hand inte bidra med ytterligare dokumentation av dagens politiska kris. Syftet är i stället att kartlägga det nya som växer fram.

Vi utgår från antagandet att demokratiseringsprocessen är ett historiskt faktum. Demokratin hör framtiden till, men morgondagens demokrati kommer med all sannolikhet att se väsentligt annorlunda ut. Det finns därför anledning att ifrågasätta dagens institutioner och arbetssätt. Den centrala frågan är om demokratin kräver nya arbetsformer.

Åtskilliga av dagens politiska institutioner skulle fylla sin plats på ett historiskt museum, ståtliga men något slitna monument över industrialismens och nationalstatens glansperiod.

Det är ingen tillfällighet att rösträttens, parlamentarismens, partiernas, folkrörelsernas och dagspressens genombrottsperiod ligger ett århundrade tillbaka i tiden. En del av dessa ärevördiga institutioner har visserligen gjort aktningsvärda försök att anpassa sig till nya tiders krav, men det politiska livet hämmas av hierarkiska och ålderdomliga organisationsformer.

Först gäller det att kartlägga vad man i dag kan säga om den framtida samhällsutvecklingen. Därmed följer frågan om utvecklingen är positiv eller negativ från demokratisynpunkt. Slutligen blir uppgiften att diskutera vilka slags förändringar som framstår som mest angelägna.

Hur kommer morgondagens demokrati att gestalta sig? Alla prognoser om framtiden måste naturligtvis kringgärdas med vederbörliga reservationer, men redan i dag kan man urskilja huvudkonturerna av samhällsutvecklingen på några årtiondens sikt.

Internationaliseringen har redan dramatiskt förändrat förutsättningarna för nationalstaten som beslutsarena. Individualiseringen innebär att människor blir mer självständiga och mindre auktoritetsbundna. Uppfattningarna om det goda livet betonar inte bara materiell trygghet utan också frihet, självförverkligande och andra immateriella värden. Kunskaper och kompetens blir allt viktigare i arbetslivet. Informationstekniken leder till nya sätt att kommunicera och organisera.

Mångfald och olikhet utmanar etablerade kulturer och invanda tänkesätt. Kraven på jämställdhet gör sig gällande inom alla samhällsområden. Ekologiska krav på en hållbar utveckling sätter nya ramar för politik och ekonomi.

Hur vill vi att morgondagens demokrati skall se ut? Medborgarna kommer att ställa större krav på öppenhet och insyn. Borta är den tid då människor lydigt accepterade uppifrån kommande påbud. Man följer endast de regler och normer som man själv fått tillfälle att begrunda och givits möjlighet att debattera och granska. Frågan är hur samhällsutvecklingen påverkar förutsättningarna för att få till stånd en fungerande medborgarstyrelse.

Förändringar i befintliga system kan äga rum på två olika sätt. Antingen förnyas de existerande organisationerna eller så läggs de ner och ersätts av nya. Vilken förnyelseförmåga har dagens etablerade organisationer? Hur skulle alternativa organisationsformer kunna se ut?

Det blir allt svårare att styra genom ordergivning och detaljreglering. Frågan är vad som kommer i stället. Moderna nätverksorganisationer regleras genom gemensamma värderingar och informella kontrakt. Demokratin kräver institutioner som uppfyller krav på medborgarförankring, rättssäkerhet och handlingsförmåga. Det är ännu en öppen fråga om framtidens informationsteknik kan bidra till att lösa demokratins organisationsproblem.

Morgondagens demokrati fordrar också en ny typ av politiska ledare. Politikernas arbetssituation blir mer och mer ohållbar. Snart är det bara hårdhudade broilerpolitiker som klarar av den utsatta positionen som förtroendevald. Politikerrollen behöver omdefinieras. Den politiska styrelsekonsten får söka sig nya vägar i takt med att direkt kontroll ersätts av indirekt styrning. Avgörande blir förmågan att formulera och förmedla visioner och tydliga värderingar. Det politiska språket, det uppriktiga och resonerande tilltalet, får en avgörande betydelse.

Också medborgarrollen behöver diskuteras. Individens uppgift i en demokrati är något mer än att vara kund, servicemottagare och åskådare. Medborgarskapet är en förening av rättigheter och skyldigheter. En vital demokrati är beroende av att invånarna själva tar ett aktivt ansvar för samhället. Inte minst viktig är uppgiften att befrämja mångfald och tolerans. Demokratin är ett system som låter individer och grupper leva tillsammans i olikhet.

Redan i dag finns det idéer och uppslag som syftar till att förnya demokratin. De ger intressanta uppslag för en konstruktiv demokratidebatt.

Är det dags att införa politikerplikt? Klyftan mellan medborgare och politiker beror inte bara på brister i det politiska systemet utan även på brister i medborgarnas krav och förväntningar på politiken. Kanske skulle förtroendeposter inte nödvändigtvis fyllas av partipolitiker utan av medborgare som väljs genom lottning?

Lotten är egentligen den ursprungliga, grekiska formen för politisk representation. Det amerikanska jurysystemet fungerar efter dessa principer. Medborgarna skulle i så fall kunna få mer realistiska förväntningar på politiken, och dessutom ha bättre kontakt med de politiskt engagerade.

Kan man tvinga någon att engagera sig politiskt? Varför inte? Det är lika frihetsinskränkande att låta medborgaren gå i skola i nio år och senare i livet betala minst en tredjedel av sin inkomst i skatt.

Interna partiledarval skulle vara en metod att bredda inflytandet över ett av politikens viktigaste beslut. Medlemsdemokratiska kandidatnomineringar skulle öppna valet av politiska representanter. Det gäller både de allt mäktigare partiledarna, och kandidaterna till förtroendeposter i de allmänna valen. Amerikanska primärval är anpassade för ett presidentsystem, men faktum är att en parlamentarisk demokrati som den belgiska nyttjar samma praxis i flertalet partier.

Varför inte låta partimedlemmarna välja sin partiledare? Ifråga om partiledarvalet finns redan förebilder i de engelska liberaldemokraterna och det belgiska krist-sociala partiet, där partiledaren under konkurrens väljs i slutna medlemsomröstningar. Ett sådant system skulle öka incitament till partimedlemskap och politiskt engagemang.

Redan nu håller informationstekniken på att ge helt nya möjligheter för medborgargrupper att sluta sig samman. Politiska ledare kan genom Internet stå i direktkontakt med gräsrötterna. Minnesotas nye guvernör Jesse Ventura har utmanat etablissemanget med sina nya arbetsmetoder. När får Sverige det första Internet-partiet?

Medborgarpaneler har prövats i mindre skala i några länder. Genom sådana grupper bestående av ett tvärsnitt av befolkningen får medborgare tillfälle att yttra sig i små lokala och stora nationella frågor. Politikerna ska inte tvingas följa opinionen, men de får åtminstone tillfälle att bemöta den.

Mandatperioderna kan begränsas. Flera länder sätter en gräns för hur många mandatperioder en enskild individ kan sitta som förtroendevald. Demokratin ställer krav på effektivt deltagande.

De politiska partiernas monopol på att representera väljarna har redan ifrågasatts. Morgondagens medborgare vill kunna välja mellan fler alternativ och söker nya former att uttrycka sina önskemål.

Niklas Nordström
Tidigare ordförande i SSU

Olof Petersson
Professor i statskunskap, forskningsledare vid SNS

Jan Teorell
Fil dr, statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet

Anna Wahlgren
Fil mag, forskningsassistent vid SNS

DN DEBATT 9/9 1999