Företag och Samhälle, 2 1997
Demokratin över gränser
Tredje rapporten från SNS Demokratiråd
Olof Petersson
Väljarna ger mycket lågt betyg åt demokratin. Knappast
någon anser att samspelet mellan väljare och valda inom EU fungerar tillfredsställande.
Även medborgarstyrelsen på nationell nivå och i det egna landstinget får klart
underbetyg. Endast den kommunala demokratin klarar sig någorlunda i väljarnas ögon.
Årets demokratiråd diskuterar problemen i ett demokratiskt system som är organiserat i
många olika territoriella nivåer. I takt med att samhällsproblemen internationaliseras
tvingas det politiska systemet att arbeta över de traditionella gränserna. Den
internationaliserade demokratin letar fortfarande efter fungerande former som åtnjuter
medborgarnas legitimitet.
Dagens demokratidebatt är fylld av farhågor. Bara några år efter demokratins seger i
Östeuropa och åtskilliga u-länder har den optimistiska stämningen svängt över till
sin motsats. Det finns till och med debattörer som betvivlar att demokratin kommer att
överleva. De hävdar att demokratin alltid varit knuten till nationalstaten, att
nationsgränserna nu suddas ut, att försöken att konstruera demokratiska institutioner i
internationell skala har misslyckats och att politikens handlingsförlamning leder till
att medborgarnas förtroende för systemet raseras.
Demokratirådet förnekar ingalunda att demokratin i dag står inför ett
legitimitetsproblem, men påpekar också att medborgarnas misstroende inte är
oföränderligt eller opåverkbart. Demokratin bygger på ett samspel mellan väljare och
valda. Framsynt ledarskap kan återvinna medborgarnas förtroende.
Det finns också anledning att ifrågasätta de mest långtgående domedagsprofetiorna.
Demokratins historia är inte endast knuten till nationalstaten. Folkstyrelseidéerna har
länge praktiserats i lokala själstyrelseorgan, från de grekiska stadsstaterna, över
medeltidens städer och byar till dagens kommuner och frivilliga organisationer. Det finns
heller ingen anledning att räkna bort nationalstaten i förtid; under överblickbar tid
kommer riket alltjämt att vara den viktigaste politiska beslutsenheten.
Den politiska organisationen genomgår för närvarande ytterst betydelsefulla
förändringar. Den globala politiska nivån blir allt viktigare, likaså den europeiska,
regionala, kommunala och lokala. Sverige och Norden som politiska arenor har möjligen
inte ökat i betydelse, men har ännu så länge knappast minskat. Det betyder att den
politiska makten inte bara flyttat från en nivå till en annan. Hela det politiska
systemet ändrar utseende. Folkstyrelsen förverkligas parallellt på många olika
territoriella arenor.
Vissa förbättringar i Sverige, stora demokratiproblem i EU
Liksom tidigare år gör demokratirådet en sammanfattande bedömning av tillståndet i
det svenska politiska systemet. I några avseende får demokratin godkänt. Det gäller
föreningslivet, de förtroendevaldas relativt goda representativitet, fri- och
rättigheterna, rättssäkerheten och beslutsförmågan. De svaga punkterna är den
bristande kontrollen över den politiska dagordningen, den offentliga debattens låga
kvalitet, intoleransen, den otydliga maktdelningen och svagheterna när det gäller
kontrollen över de ekonomiska resurserna.
Jämfört med 1996 har läget förändrats i några avseenden. Den dramatiska
försämringen av det offentliga rummet 1996 var tillfällig; läget är nu tillbaka till
den milt negativa nivån 1995. Omdömet om kontrollen över resurserna har reviderats
från mycket till ganska negativt. I ett fall har utvecklingen gått i negativ riktning.
Problemen i den offentliga politikens genomförandeled inverkar menligt på det politiska
systemets handlingsförmåga.
Bedömningen av Europeiska unionen visar på en rad tillkortakommanden i demokratiskt
hänseende. EU lider inte av ett demokratiskt underskott utan av flera. Visserligen får
EU godkänt betyg som rättsstat och dess handlingskraft kunde vara betydligt sämre. De
allvarligaste bristerna rör medborgarstyrelsen. Demokratirådet frågar sig om EU alls
passerar den gräns som markerar demokratins miniminivå.
Bilden av den kommunala demokratin ser annorlunda ut. Medborgarstyrelsen får här
godkänt. Den kommunala självstyrelsens stora svaghet har att göra med rättsliga och
konstitutionella frågor. Kommunerna har svårt att uppfylla rättsstaten krav. Under de
senaste årens omorganisationer har problemen kring rättssäkerhet, förutsebarhet,
ansvarsfördelning och granskningsmakt hamnat i skymundan.
Det sammanfattande intrycket av demokratin i EU, staten och kommunerna är knappast
särskilt upplyftande. Totalbetyget blir möjligen nätt och jämnt godkänt, men
bristerna är uppenbara. Medborgarstyrelsen fungerar visserligen hjälpligt på kommunal
nivå, men EU har mycket stora brister och den svenska folkstyrelsen går bara för halv
maskin. Alla politiska nivåer har problem att få till stånd en effektiv rättsstat;
störst svagheter finns i detta avseende på kommunal nivå. Också handlingskraften är
nedsatt. Ingen av dagens politiska organisationer har kraft att lösa stora
samhällsproblem som arbetslösheten.
Demokratins framtid
Demokratirådets enkät till väljare och förtroendevalda visar att det ändå finns
vissa ljusglimtar. Många väljare är engagerade i samhällsfrågor och följer aktivt
politiken på lokal, nationell och internationell nivå. De förtroendevalda är själva
allvarliga bekymrade över det politiska systemets brister. Demokratin bedöms trots allt
fungera bäst på de lokala nivåer där besluten anses som mest väsentliga.
Demokratirådet konstaterar att vi nu upplever begynnelsen av en ny världsordning.
Nationalstaternas monopol på den internationella politiken är över. Dagens medborgare
blir alltmer självständiga, kunniga och kritiska och de ställer ökade krav på
delaktighet. Frivilliga organisationer spelar en ökande roll både lokalt och globalt.
Massmedier och informationsteknik gör det möjligt att se varandra och utbyta tankar. Ett
globalt medvetande ger förutsättningar att förverkliga drömmen om folkstyrelse och
fred. Demokratirådets rapport inleds med frågan om demokratin har någon framtid i en
värld av uppbrutna gränser och tilltagande komplexitet. Den avslutas med perspektivet
att demokratin trots sina brister inte endast kommer att överleva utan dessutom utvecklas
och fördjupas. Detta är bara början av demokratins epok.
Olof Petersson
SNS |