Företag och Samhälle nr 4 1998
SNS

När staten sviker sitt ansvar
Olof Petersson

Misstankarna växer sig allt starkare. Sverige kunde fungera mycket bättre och ett av de stora problemen är det politiska systemets uppbyggnad och arbetssätt. De politiska beslutsorganen har tagit sig an många missförhållanden i samhället, men står tämligen handfallna när det gäller att granska och reformera sig själva.

En väl fungerande demokrati borde kännetecknas av medborgarstyrelse, rättsstat och handlingskraft. Detta demokratiideal har utvecklats av SNS Demokratiråd och vi har i hittills fyra rapporter skildrat ihåligheterna i svensk demokrati. Det har blivit en tämligen utförlig karta över bristerna.

Det senaste valet blev en åskådlig illustration till vår problembeskrivning. Valet kan tolkas som ett missnöjets val. Valdeltagandet sjönk och är nu nere på 1950-talets nivå. Andelen blankröster blev rekordhög. Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val i historisk tid. Folkpartiet och centerpartiet måste nu klassificeras som småpartier. Intervjuundersökningarna tyder på att allmänhetens misstro mot partier och politiker stigit ytterligare.

Någon månad före valet hade vi i demokratirådets senaste rapport kunnat visa att nedgången i politiskt deltagande inte begränsar sig till själva deltagandet i de allmänna valen. Även andra former för politiskt engagemang lockar allt mindre skaror. Särskilt alarmerande är minskningen av partiaktiviteten. Andelen svenskar som är aktiva i lokala partiorganisationer har i det närmaste halverats på ett drygt decennium. Allt färre ungdomar väljer att engagera sig i traditionellt politiskt arbete.

Denna utveckling speglar en bristande förnyelseförmåga hos många etablerade organisationer. Demokratin inom de politiska partierna fungerar dåligt. Statsvetaren Jan Teorell, som medverkade i det senaste demokratirådet, har i en avhandling nyligen visat att medlemsinflytandet inom socialdemokraterna och moderaterna är mycket begränsat. Bilden av statssubventionerade och toppstyrda partier med sviktande medlemsbas är nedslående.

Bristerna i svensk demokrati gäller emellertid inte bara medborgardeltagande och folklig förankring. Det politiska systemet kännetecknas av oklar ansvarsfördelning och skulle behöva ändras i riktning mot tydligare maktdelning. Parlamentarismen har försvagats; minoritetsregeringar verkar har blivit det normala.

Även andra mogna demokratier dras med stela institutioner och nedsatt styrförmåga. På många andra håll har man också satt igång ett målmedvetet arbete i syfte att förnya de politiska institutionerna. Konstitutionella förändringar pågår i länder som Nya Zeeland, Japan, Finland och Storbritannien.

Sverige har emellertid hamnat på efterkälken. Det var länge sedan som det genomfördes någon omfattande statlig utredning i författningsfrågor. Forskningen inom området har legat i träda i flera decennier.

Signalerna från den offentliga sektorn tyder inte på någon förbättring. I november presenterade den statliga utredningen Forskning 2000 sina förslag, som bland annat går ut på att minska den samhällsvetenskapliga forskningen. Forskning om människa och samhället kan, enligt utredningen, möjligen motiveras av "allmänkulturella prioriteringar", men dessa kunskaper kan ändå oftast inte "förväntas få direkt påverkan på produktion och tillväxt" (SOU 1998:128, s. 82). Dessa lika svepande som häpnadsväckande formuleringar kan möjligen illustrera kvalitetsbristerna i dagens utredningsväsende, men riskerar lika fullt att få genomslag i de kommande årens forskningspolitik.

Just vid en tidpunkt då de samhällsorganisatoriska problemen framstår blivit särskilt akuta planerar staten en försämring av samhällsforskningen. Ansvaret faller därmed desto tyngre på privata finansiärer och institutioner. Formuleringarna i SNS stadgar, att genom vetenskaplig forskning främja en saklig och konstruktiv samhällsdebatt, framstår denna vinter som särskilt motiverade.

Olof Petersson
Forskningsledare vid SNS med ansvar för SNS Demokratiråd och SNS Författningsprojekt