Har ifrågasatts
Vad alla gått och väntat på var en signal från regeringen hur man skulle gå vidare. Landstingen har ifrågasatts under flera år, men vad anser regeringen: ska de finnas kvar eller inte? Hur vill regeringen ha det med de pågående försöken med ökad regionalmakt, inte minst i Skåne och Västra Götaland? Hur ska kommunerna se ut framöver och vilka uppgifter ska de ha?
Inga besked ges i direktiven, som i stället fylls av allmänna och till intet förpliktande formuleringar. "Hälso- och sjukvården utgör ett exempel på en komplex flernivåstyrd verksamhet." "Samhällsorganisationen på regional nivå är komplex med många statliga och kommunala aktörer." "Kommitténs arbete är en del av en omfattande och komplex reformprocess."
Javisst, javisst. Men i denna "komplexa" värld måste man väl vilja någonting? Av en regering förväntar man att den ska ta initiativ och utöva politiskt ledarskap.
Men det är väl aldrig fel att utreda, invänder någon. Nej, men just detta område är redan ett av de mest välutredda och genomtröskade områdena i hela det svenska samhället. Regionutredningar har avlöst varandra i årtionden. Hyllorna bågnar under meter av betänkanden, rapporter och avhandlingar.
Jag har själv varit med att bidra till denna litteratur. Inom Studieförbundet näringsliv och samhälle har vi under flera år haft ett stort forskningsprojekt om hur svensk demokrati skulle kunna förbättras genom konstitutionella förändringar. SNS författningsprojekt avslutades häromveckan med rapporten Demokratins grundlag.

Nyckelområde
Just den lokala självstyrelsen och förhållandet mellan kommunerna och staten blev ett nyckelområde inom projektet. Vi anlitade forskare från andra länder, som kunde sätta in den svenska debatten i ett internationellt perspektiv. Det rådde stor enighet om att dagens svenska modell har stora brister när det gäller medborgarnas möjligheter att kunna påverka och utkräva ansvar.
Vårt projekt utmynnade i ett antal handfasta rekommendationer. Staten bör överta det fulla ansvaret för de tunga välfärdsområdena, med stort inslag av individuell valfrihet. Landstingen kan därmed avskaffas. Kommunerna bör få stort utrymme att experimentera med egna lösningar när det gäller lokala angelägenheter.
Vi förslog också att varje kommun bör ha möjlighet att bestämma sin egen styrelseform, inom den demokratiska rättsstatens ramar. Spelreglerna kan formuleras i en kommunal konstitution, som antas genom folkomröstning. På så sätt skulle kommunerna verkligen kunna bli styrda av medborgarna själva.
Så det saknas varken kunskapsunderlag eller konkreta reformförslag. Medan Finland, Norge och Danmark redan skridit från ord till handling när det gäller regionernas framtid får vi i Sverige nöja oss med ytterligare ett antal års vändande på gamla vältummade pusselbitar.
Och om nu regeringen anser att det finns behov av fortsatt debatt så finns det dessutom bättre alternativ än den traditionella formen av parlamentarisk utredning. Även om Svegfors och hans medutredare ordnar ett och annat seminarium så kommer de viktiga överläggningarna att äga rum innanför stängda dörrar.
Den här uppläggningen följer en gammal trist svensk tradition. Hittills har grundlagsändringar vanligen tillkommit genom förhandlingar, kohandel och kompromisser mellan företrädare för de politiska partierna. Erfarenheterna visar att kortsiktig partitaktik ofta styrt partiernas ställningstaganden.

Helhetsyn krävs
Men framgångsrika och varaktiga författningsreformer kräver en helhetssyn på landets samhällsorganisation. Författningspolitiken bör ha en annan karaktär än vardagspolitiken. Inslaget av statsmannaskap kan förstärkas genom en öppnare, bredare och djupare författningsdebatt.
Varför inte göra som i EU, Tyskland och Österrike - sätt igång ett öppet och tillgängligt grundlagskonvent med bred sammansättning. Då skulle alla intresserade kunna följa hur debatterna förs och hur förslagen växer fram. Förslaget till en ny samhällsorganisation borde sedan underställas medborgarna i en folkomröstning. Så kunde folket få något att säga till om när det gäller den svenska demokratins reformering.

Olof Petersson
statsvetare, Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS)