Val inte tillräckligt för Bosnien

Olof Petersson och Bo Rothstein

Alla vet att Bosnien behöver fred och demokrati, men ingen kan i dag säga om det kommer att lyckas. Hur skall bosnierna kunna bygga upp en fungerande demokrati? Debatten om demokratins innebörd får plötsligt mycket praktiska och ödesdigra konsekvenser.
Vad är egentligen demokrati? För ett par år sedan åtog vi oss att tillsammans med några andra statsvetarkolleger göra en lägesbedömning av tillståndet i den svenska demokratin. Demokratins nuvarande ställning är paradoxal. Å ena sidan står i dag den demokratiska ideologin internationellt starkare än någonsin. Å andra sidan ökar medborgarnas missnöje med politiken i de gamla demokratierna. Hur kan något som så många anser i teorin vara så bra i praktiken vara så problematiskt?

Demokrati är inte bara val
Hittills har två rapporter utkommit från det demokratiråd som vi instiftade (Bo Rothstein, red, Demokrati som dialog 1995 och Olof Petersson, red, Demokrati och ledarskap, 1996, båda SNS Förlag). Vårt första problem var att finna ett sätt att bedöma tillståndet i demokratin.
För många torde demokrati vara detsamma som flertalsstyrelse genom fria val. En sådan medborgarstyrelse är givetvis grundläggande för demokratin. Men är detta ett tillräckligt krav på en demokrati? Enligt vår mening inte - och det är på denna punkt en diskussion har uppstått.
Den rådande situationen i Bosnien kan tjäna som en illustration på hur problematiskt det är med ett demokratibegrepp som bara innefattar medborgarstyrelse. Mostar är en stad utan rättvisa och utan lagar och vars befolkning lever i fruktan, berättar Anna Husarska (DN 17 juni). Bosnien behärskas fortfarande av extremisterna i "rensningsklubben".

Krigsförbrytare dominerar politiken
Genom Daytonavtalet har man satsat just på att säkra demokratin med att genomföra "fria och rättvisa" val, som skall hållas den 14 september. Man kan emellertid fråga hur det går om majoriteten efter detta val bestämmer sig för att förbjuda minoriteten att utöva sin religion, få tillträde till offentliga ämbeten eller röra sig fritt i landet?
Kan vi fortfarande tala om en väl fungerande demokrati utan att också innefatta någon form av rättsstat i demokratin? Hur skall överhuvudtaget "fria och rättvisa" val kunna hållas när den politiska processen domineras av förhärdade krigsförbrytare och etniska segregationister?
Och dessutom, hur går det om den demokratiskt valda majoriteten i det framtida Bosnien genom det demokratiska styrelseskickets svaghet visar sig sakna tillräcklig handlingskraft för att ta itu med landets omfattande problem?
Det är fullt troligt att deras ansträngningar att återuppbygga landet framöver blockeras av just de krafter som störtat landet i inbördeskrig. Om den framtida bosniska demokratin inte har kraft att uppspåra och rättföra misstänkta krigsförbrytare kommer demokratin endast att bli en illusion.
Det finns således goda argument för att demokrati kräver något mer än bara fria val och majoritetsbeslut. Alla demokratiska länder har särskilda institutioner för att skydda en minoritet mot majoritetens beslut. Självständiga domstolar skall värna individernas grundlagsfästa rättigheter, lokal självstyrelse och olika former av federalism.

Fallet Bosnien är illavarslade
En demokrati har regler som säkrar maktdelning och hindrar maktmissbruk. Det finns också institutioner som syftar till att stärka demokratins handlingskraft, exempelvis spärrar mot småpartier och instrument för att kontrollera förvaltningen.
En demokrati måste alltså uppfylla flera olika krav: medborgarstyrelse, rättsstat och handlingskraft. Därmed är värdekonflikter och dilemman en inbyggd del i demokratin. Det finns ingen evig expertlösning på demokratins avvägningsproblem.
Det är endast medborgarna och deras valda representanter som kan finna praktiska lösningar. Dialog, offentlig debatt och ofta tidsödande kompromisser är demokratins arbetsmetod. Erfarenheten visar att demokratins problem inte kan lösas genom att bortse från något av de grundläggande värdena. Därför är fallet Bosnien illavarslande. Medborgarstyrelse via allmänna val räcker inte.

Tolerans och opposition nödvändigt
Den amerikanske statsvetaren Robert Dahl har i boken Polyarchy sammanställt erfarenheterna från många olika länders väg mot demokratin.
Sämst odds hade de stater som ensidigt satsat på deltagande och val. De länder som saknar erfarenhet av institutioner som bygger på tolerans, opposition och maktväxling har sämst förutsättningar att utvecklas till stabila demokratier.
Daytonavtalet gav vapenvila och en möjlighet att bygga upp ett demokratiskt samhälle. Valet i september innebär emellertid stora risker.
Om Bosnien inte snart får en konstitution med en fungerande rättsstat och politiska institutioner, som säkrar den nya demokratins handlingskraft, kan det visa sig att valet inte blev början utan slutet på det demokratiska experimentet.

Olof Petersson
professor i statsvetenskap
vid Uppsala universitet

Bo Rothstein
professor i statsvetenskap
vid Göteborgs universitet

Copyright © GP och författarna 1996