Sommarens debatt på dessa sidor har givit flera tankeväckande inlägg i den
pågående diskussionen om demokratins framtid.
Dagens demokratier står inför en enorm utmaning. Det gäller inte bara att reformera
demokratin i kommunerna och på riksnivå. Nu är frågan hur demokratin också skall
kunna förverkligas inom ramen för hela världsdelar och kanske till och med i global
skala.
Ett bidrag till denna debatt är vår rapport från SNS Demokratiråd. Titeln
"Demokrati utan utland" hänvisar till att vår tid kan komma att bli känd som
den period när utlandet försvann. Inom stora delar av samhällslivet har
nationsgränserna förlorat all praktisk betydelse. För storföretagen är Sverige bara
en marknad bland andra.
Samtidigt håller även det politiska livet att spränga nationalstatens ramar. Allt fler
politiska frågor avgörs efter förhandlingar och beslutsprocesser som sträcker sig
över nationsgränserna. Europeiska unionen är det hittills mest långtgående
experimentet. Dagens situation kännetecknas av en stor klyfta mellan
å ena sidan demokratins ideal och å andra sidan ekonomins och politikens realiteter.
Ekonomins globalisering har redan fått genomgripande konsekvenser. Det politiska livet
blir alltmer gränsöverskridande. Men demokratins arbetsformer har ännu inte anpassats
till de nya förutsättningarna. Dagens situation blir alltmer ohållbar.
Men demokratin har börjat söka nya arbetsformer. En tydlig tendens under senare år är
att riksdagen och andra parlament ägnar större utrymme åt internationella frågor.
Transnationella parlamentariska församlingar har också fått ett växande inflytande,
inte minst Europaparlamentet. Partiernas internationella kontakter blir allt tätare.
Globalisering och europeisering behöver inte leda till att
folkstyrelsen försvagas. Det finns stora men outnyttjade möjligheter att stärka de
demokratiska inslagen i den internationella politiken. Därtill krävs en aktiv politik
för demokrati utan utland.
Förvisso behöver EU ett nytt, begripligt grundfördrag. Men orsaken till dagens
demokratiska underskott är inte endast brister i de formella beslutsreglerna och
relationerna mellan olika institutioner. Problemet är minst lika mycket avsaknaden av
fungerande former för nyhetsförmedling, opinionsbildning och folkrörelsekontakter över
gränserna.
Europeiska unionen är det hittills mest långtgående experimentet när det gäller
internationell samverkan. Hur EU lyckas demokratisera sina beslutsformer kommer att få
avgörande betydelse för utvecklingen av demokrati på global nivå.
I dag använder EU en dryg tredjedel av sin budget till så kallad
strukturpolitik, som syftar till att främja den sociala och ekonomiska sammanhållningen.
Det finns stora förutsättningar att överföra resurser till ett nytt slags
strukturpolitik, en strukturpolitik för demokrati. Den politiska och kulturella
sammanhållningen skulle kunna stärkas genom att främja en gränsöverskridande
demokrati. Sverige har här viktiga erfarenheter att bidra med.
Den senaste tidens debatt om globaliseringsmotstånd och politiskt våld visar hur viktigt
det är att vi från svensk sida medverkar i den debatten om EU:s framtid. Ett tillfälle
att diskutera dessa frågor ges vid det seminarium som SNS-gruppen i Helsingborg ordnar
den 13 september.
Olof Petersson
statsvetare, forskningsledare vid Studieförbundet näringsliv och samhälle |