|
|
| Problemet är egentligen ännu värre. Det gäller inte bara bevakningen
av ett enskilt toppmöte, utan har att göra med hur den europeiska vardagsintegrationen
bevakas i medierna. |
| I vår senaste rapport från SNS Demokratiråd ("Demokrati utan
utland", SNS Förlag) diskuterar vi hur demokratin är på väg att finna sina nya
arbetsformer inom europeisk och global politik. Många problem återstår. |
| Orsaken till dagens demokratiska underskott är inte endast brister i de
formella beslutsreglerna och relationerna mellan olika institutioner, utan minst lika
mycket avsaknaden av fungerande former för nyhetsförmedling, debatt och
folkrörelsekontakter över gränserna. |
| Hur har svenska medier anpassat sig till Sveriges växande europeiska
engagemang och beroende? Respektabla ansatser kan noteras i några tidningar, säkert
ungefär så mycket man kan vänta sig med beaktande av det publikintresse som bedöms
föreligga och de kärva ekonomiska villkor som pressen arbetar under. |
| Vad gäller etermedierna kan betyget inte bli lika hyggligt, särskilt
inte för public service-företagen, som i stor utsträckning sviker sitt samhällsansvar
genom en överdimensionerad underhållningsbudget och en alldeles för svag
utlandsbevakning. |
| Mycket lite av det som händer i gemensam eller nationell europeisk
politik ger något eko i den svenska rapporteringen. Vad vi får oss till livs är mest
snuttar utan fördjupning, i bästa fall en hygglig resumé av skeendet, men med viktiga
detaljer utelämnade och många färger blekta. Täckningen är i varje fall helt
otillräcklig för att väcka och vidmakthålla ett levande svenskt intresse för
utvecklingen i Europeiska unionen. |
| Man kan naturligtvis invända att de särskilt intresserade har andra,
mer specialiserade medier att vända sig till. Tidskriften Från riksdag och departement
gör aktningsvärda ansträngningar för att inkludera EU i blickfånget. Fackpressen
täcker i viss utsträckning vad som händer inom olika specialområden. Internet-sajter
kompletterar. Men även om allt detta summeras blir ändå slutomdömet att vi i Sverige
har en torftig rapportering om Europafrågor och därmed stora svårigheter att delta i
ett aktivt politiskt samarbete inom EU. |
| Den svenska situationen är heller inte unik. Även om några länder
utmärker sig för en något fylligare journalistik är bilden inte särskilt ljus
någonstans i Europa. Alla medier står naturligtvis inför kravet att göra sin
avvägning mellan lokala, regionala, nationella, europeiska och globala nyheter och varje
journalist är medveten om att intresset för vad som händer och sker varierar med
avståndet. Tusentals dödsoffer i jordbävningarna långt bort ska konkurrera om
uppmärksamheten med den brutna tummen nästgårds. |
| Många masskommunikatörer ger i själva verket avsevärt större utrymme
åt fjärrperspektivet än vad som är kommersiellt gångbart. Men faktum kvarstår: det
avlägsna måste kunna levandegöras än intensivare. Televisionen har här särskilda
förutsättningar att bryta gränser och vidga horisonter, även om det skrivna ordet
också förblir omistligt. |
| Hur ska ett påtagligt offentligt rum kunna etableras i Europa? För
såväl rapportering som åsiktsbildning skulle vi behöva fler transnationella medier. |
| Betydande insatser behövs för att skapa ett offentligt rum i Europa och
ge det europeiska medborgarskapet en reell innebörd. Demokratirådet föreslår insatser
för att stimulera medierna och ge europeiska och globala frågor en större tyngd i
massmedierna och utbildningen. För att inte det europeiska samarbetet skall bli ett
monopol för de välutbildade måste större resurser anslås till att forcera
språkbarriärerna |
| Inom EU krävs aktiva insatser för att skapa ett fungerande offentligt
rum och ett aktivt europeiskt medborgarskap. Den politiska och kulturella
sammanhållningen skulle kunna stärkas genom att främja en gränsöverskridande
demokrati. |
| I dag använder EU en dryg tredjedel av sin budget till så kallad
strukturpolitik, som syftar till att främja den sociala och ekonomiska sammanhållningen.
Inom den ramen borde det finns utrymme för en hel del åtgärder som syftar till att
förbättra folkstyrelsen och kontrollen inom EU: en strukturpolitik för bättre
demokrati. |
Olof Petersson
Daniel Tarschys |
| Professorer i statskunskap, som båda ingår i |
| SNS Demokratiråd 2001 |
