Orsaken till dagens demokratiska underskott är inte endast brister i de formella beslutsreglerna och relationerna mellan olika institutioner, utan minst lika mycket avsaknaden av fungerande former för nyhetsförmedling, debatt och folkrörelsekontakter över gränserna.

Hur har svenska medier anpassat sig till Sveriges växande europeiska engagemang och beroende? Respektabla ansatser kan noteras i några tidningar, säkert ungefär så mycket man kan vänta sig med beaktande av det publikintresse som bedöms föreligga och de kärva ekonomiska villkor som pressen arbetar under.

Otillräckligt
Vad gäller etermedierna kan betyget inte bli lika hyggligt, särskilt inte för public service-företagen, som i stor utsträckning sviker sitt samhällsansvar genom en överdimensionerad underhållningsbudget och en alldeles för svag utlandsbevakning.

Mycket lite av det som händer i gemensam eller nationell europeisk politik ger något eko i den svenska rapporteringen. Vad vi får oss till livs är mest snuttar utan fördjupning, i bästa fall en hygglig resumé av skeendet, men med viktiga detaljer utelämnade och många färger blekta. Täckningen är i varje fall helt otillräcklig för att väcka och vidmakthålla ett levande svenskt intresse för utvecklingen i Europeiska unionen.

Man kan naturligtvis invända att de särskilt intresserade har andra, mer specialiserade medier att vända sig till. Tidskriften Från riksdag och departement gör aktningsvärda ansträngningar för att inkludera EU i blickfånget. Fackpressen täcker i viss utsträckning vad som händer inom olika specialområden. Internet-sajter kompletterar. Men även om allt detta summeras blir ändå slutomdömet att vi i Sverige har en torftig rapportering om Europafrågor och därmed stora svårigheter att delta i ett aktivt politiskt samarbete inom EU.

Konkurrens
Den svenska situationen är heller inte unik. Även om några länder utmärker sig för en något fylligare journalistik är bilden inte särskilt ljus någonstans i Europa. Alla medier står naturligtvis inför kravet att göra sin avvägning mellan lokala, regionala, nationella, europeiska och globala nyheter och varje journalist är medveten om att intresset för vad som händer och sker varierar med avståndet. Tusentals dödsoffer i jordbävningarna långt bort ska konkurrera om uppmärksamheten med den brutna tummen nästgårds.

Många masskommunikatörer ger i själva verket avsevärt större utrymme åt fjärrperspektivet än vad som är kommersiellt gångbart. Men faktum kvarstår: det avlägsna måste kunna levandegöras än intensivare. Televisionen har här särskilda förutsättningar att bryta gränser och vidga horisonter, även om det skrivna ordet också förblir omistligt.

Hur ska ett påtagligt offentligt rum kunna etableras i Europa? För såväl rapportering som åsiktsbildning skulle vi behöva fler transnationella medier.

Gränsöverskridande
Betydande insatser behövs för att skapa ett offentligt rum i Europa och ge det europeiska medborgarskapet en reell innebörd. Demokratirådet föreslår insatser för att stimulera medierna och ge europeiska och globala frågor en större tyngd i massmedierna och utbildningen. För att inte det europeiska samarbetet skall bli ett monopol för de välutbildade måste större resurser anslås till att forcera språkbarriärerna

Inom EU krävs aktiva insatser för att skapa ett fungerande offentligt rum och ett aktivt europeiskt medborgarskap. Den politiska och kulturella sammanhållningen skulle kunna stärkas genom att främja en gränsöverskridande demokrati.

I dag använder EU en dryg tredjedel av sin budget till så kallad strukturpolitik, som syftar till att främja den sociala och ekonomiska sammanhållningen. Inom den ramen borde det finns utrymme för en hel del åtgärder som syftar till att förbättra folkstyrelsen och kontrollen inom EU: en strukturpolitik för bättre demokrati.

Olof Petersson
Daniel Tarschys