Normalitet og identitetsmakt i Norge

Siri Meyer och Thorvald Sirnes, red.
Ad Notam Gyldendal 1999. Akademika bokhandel.
ISBN 82-417-1112-3, 218 s.


Kulturvetenskapens svek

Olof Petersson

- Telenätets symboliska betydelse är den viktigaste orsaken till att de svensk-norska relationerna nu frusit, kommenterar socialantropologen Thomas Hylland Eriksen i Dagens Nyheter (17 december 1999).

Symboler har blivit ett av kulturvetenskapens allra mest utnyttjade och alltmer slitna begrepp. Så fort några människor köar i en affär blir det en symbol, konstaterade en av deltagarna i en konferens inför tillsättandet av den norska makt- och demokratiutredningen.

Att ett begrepp blir ett modeord är emellertid inte tillräckligt skäl för att avvisa det från ett seriöst samtal. Mycket i dagens maktforskning pekar på opinionsbildningens och medvetandeprocessernas betydelse. Eftersom symboler spelar så stor roll för makten över tanken är det inte förvånande att begreppet får en central plats i den pågående makt- och
demokratiutredningen. Kulturvetenskaperna deltar mycket mer aktivt nu än i den gamla norska maktutredningen.

Siri Meyer är en av de fem forskarna i ledningen för makt- och demokratiutredningen. Hennes specialitet är individens möjligheter att språkliggöra sina erfarenheter i offentligheten samt tecknens makt i det sociala livet. Tillsammans med Thorvald Sirnes har hon givit ut en samling uppsatser de tankefigurer som styr individ och samhälle. Det är särskilt uppfattningar om normalitet och identitet som bildar temat för antologin.

Innehållet är i och för sig varierat och stundtals tankeväckande. Uppsatserna behandlar bland annat sociala kategoriseringar, norsk skolpolitik, gambianer i Norge, norska biståndsarbetare, sexualitetens och våldets betydelse för manlig identitet, feminismens subjektuppfattning samt Gudmund Hernes som maktutredare och politiker.

Men betraktad som en rapport i makt- och demokratiutredningen är boken är stor besvikelse. Man kan till och med gå ett steg längre och säga att de kulturvetenskapliga forskarna sviker sitt uppdrag. Det verkar som man bara utnyttjat tillfället för att publicera varianter på gamla teman. Därmed har man försummat det övergripande syftet med utredningen. Regeringen, som yttersta representanter för allmänheten, vänder sig till forskarsamhället med en stor och viktig fråga. Hur skall vi förstå problemen i dagens demokrati?

Det som är det speciella med de skandinaviska maktutredningarna är just den nära kopplingen till demokratiteoretiska frågeställningar. Men antologins författare nämner knappt demokratin, folkstyrelsen, medborgarskapet. Därmed har man missat möjligheten att komplettera statsvetarnas traditionella analyser med en humanistisk förståelse av de vanor, normer och symboler som är så viktiga för den politiska beslutsprocessen.

Olof Petersson
20 december 1999