Pressens Tidning nr 11, 10 juni 2004

Strid ström av viktigheter

Medierna och demokratin består av 17 kapitel om mediernas villkor, journalistikens innehåll och mediernas publik. Boken är avsedd att fungera som "grundbok för akademiska studier".

Jag har visserligen inte varit inblandad i bokens tillkomsthistoria, men jag är berörd eftersom jag själv skrivit liknande texter och också figurerar i några av kapitlen; jag samarbetar dessutom med en av bokens redaktörer inom ett annat projekt. Erbjudandet att recensera boken ger mig möjligheten att tillfälligt byta rollen som insider till den som outsider. Vad får en nybörjarstudent veta om mediernas värld?

Mycket. Det är anmärkningsvärt hur mycket teorier, begrepp, indelningar, litteraturöversikter, mediehistoria, publikundersökningar, demokratidebatt, tryckfrihetsrätt, medialiseringstekniker, maktanalys, socialkonstruktivism och källkritik som ryms på 439 sidor.

Och ibland avundas man dagens student som får tillfälle att sjunka i begrundan över analyser som förenar överblick med detaljskärpa. Anna-Maria Jönsson skriver om public service, Nils Funcke om de rättsliga ramarna, Malin Nilsson om mediernas makt över tanken och Jesper Falkheimer om news management, bara för att nämna några få exempel.

Men sedan, efter läsningen, vad blir det bestående intrycket? Hur ska man sammanfatta denna inventering av aktuell medieforskning? Vad är det som är viktigt?

Allting. Allting är viktigt. Ungefär så skulle den flitige studentens minnesanteckningar kunna sammanfattas.

Medierna är viktiga för medborgarna och demokratin.

Juridiken är viktig, de rättsliga villkoren sätter ramarna för mediernas verksamhet.

Mediepolitiken är viktig - den politiska viljan på medieområdet har stor betydelse.

Pengar är viktiga: de kommersiella förutsättningarna är av stor betydelse.

Mediernas egna vägval är viktiga - det har betydelse hur medierna själva organiserar sin verksamhet.

Föreställningar om vad folk vill ha är viktiga för medierna, särskilt för de marknadsstyrda.

Också källorna, den teknologiska utvecklingen, den journalistiska yrkesrollen, redaktionsledningen, den enskilde medarbetaren, publiken, globaliseringen, public service, internet, nyhetsvärdering, symbolmakt och en hel del annat är viktigt.

Min spontana reaktion var lite gammaldags. Om allting är viktigt är ingenting viktigt. Varför försöker boken inte att sovra, ordna och dra några mer övergripande slutsatser?

Men sedan insåg jag det sofistikerade i uppläggningen. Boken har ett dolt budskap, någon av författarna skulle antagligen ha använt uttrycket metanarrativ diskurs. Den strida och ohejdbara strömmen av viktiga budskap är en perfekt illustration till dagens medievärld. Den medievane medborgaren, och lärobokskonsumenten, förväntas numera själv skapa sin egen syntes.

Olof Petersson
Forskningsledare, SNS Medieforum