| Olof Petersson
Regeringens utredning om regeringsformen
Ett tillfälle har försuttits
Vad händer med den svenska författningstraditionen? I samband med utgivningen av
dokumentsamlingen Sveriges konstitutionella urkunder (SNS Förlag) fick jag
anledning att reflektera över våra grundlagars historia.
Samlingen av författningstexter ger ett fågelperspektiv på rikets styrelse under
nära 800 år. Det visar sig att de konstitutionella reglerna spelar en dubbelroll.
Grundlagen speglar samhällets ursprung samtidigt som den bidrar till att forma
samhällets framtid.
I ett internationellt perspektiv är vår historia unik, konstaterar professor Nils
Stjernquist i sin inledande översikt. Statsskicket har skiftat mellan envälde,
maktdelning och parlamentarism, stundom med tvära kast. Parlamentarism återfinns inte
bara under tiden efter demokratins definitiva genombrott 1917 utan även på 1700-talet
under frihetstiden. Men trots de många och ibland tvära omkastningarna i
författningsutvecklingen har det ända från början funnits en genomgående princip:
"Land skall med lag byggas".
Språket lever i de gamla texterna. Kungabalken i Magnus Erikssons landslag ger en bild
av maktförhållandena vid mitten av 1300-talet: "Nu skall konungen rida sin
eriksgata, och landens män skola följa honom och giva honom gisslan, sådan att han är
trygg och säker, och svärja denna ed som förut är sagd. Och konungen skall i varje
land och lagsaga lova, att han skall hålla alla sina eder till dem, som han svor i
Uppsala, då han först togs till konung."
Samma grundsyn på den styrande maktens ansvar framkommer i de ålderdomliga
vändningarna i paragraf 16 i 1809 års regeringsform. "Konungen bör rätt och
sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt hindra och förbjuda, ingen fördärva
eller fördärva låta, till liv, ära, personlig frihet och välfärd, utan han lagligen
försvunnen och dömd är, och ingen avhända eller avhända låta något gods, löst
eller fast, utan rannsakning och dom, i den ordning, Sveriges lag och laga stadgar
föreskriva; ingens fred i dess hus störa eller störa låta; ingen från ort till annan
förvisa; ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda var och en vid en fri
utövning av sin religion, så vitt han därigenom icke störer samhällets lugn eller
allmän förargelse åstadkommer. Konungen låte en var bliva dömd av den domstol,
varunder han rätteligen hörer och lyder."
Den författningsutredning som tillsattes i mitten av femtiotalet föreslog att denna
berömda paragraf skulle överföras i moderniserad form till den nya regeringsformen. Så
blev det dock aldrig. De som hävdade att den nya regeringsformen skulle vara skriven på
ett modernt och enhetligt språk fick övertaget, enligt Nils Stjernquist.
När nu ett kvarts sekel förflutit sedan den nya regeringsformen infördes kan man
konstatera att reformverket inte blev så lyckat. Urkundssamlingen återger återger
ursprungstexten, samtliga ändringar och den nuvarande lydelsen Det visar sig att hela 45
procent av paragraferna ändrats sedan tillkomsten. De täta ändringarna är ett tecken
på att regeringsformen är instabil. En konstitution skall ange de långsiktiga
spelreglerna för det politiska livet. Ideliga justeringar minskar författningens
trovärdighet.
Regeringsformen innehåller på ett sätt både för lite och för mycket. Vår
fundamentallag är inte tillräckligt precis när det gäller grundläggande
konstitutionella principer. Maktdelningsprincipen lyser exempelvis med sin frånvaro.
Däremot är texten i andra avseenden överdrivet detaljerad, vilket framtvingar täta
korrigeringar. Dessutom finns vid sidan av regeringsformen tre andra lagar med
grundlagsstatus. Regelverket blir därmed mångordigt och svåröverskådligt.
En konstrast utgörs av Finlands nya grundlag, som träder i kraft den 1 mars 2000.
Lagtexten är välskriven och koncentrerar sig till huvudsakerna. Finland överger nu
också systemet med flera parallella grundlagar och samlar de konstitutionella
bestämmelserna till en enda lag. Symboliskt nog ersätter man beteckningen regeringsform
med grundlag (texten återges på www.const.sns.se).
Ingen torde hävda att en grundlagstext är ensam avgörande för den politiska
processen i ett land. Dagens demokrati lider också av problem av annan natur. Däremot
spelar institutionella faktorer otvivelaktig en viktig roll som ramverk kring
beslutsprocessen. Konstitutionella förändringar skulle därmed kunna bidra till att
förbättra det politiska systemet och därmed också få positiva återverkningar på
ekonomi och andra samhällssektorer.
En mer omfattande översyn av den svenska författningen kommer är emellertid inte i
sikte. Regeringen beslöt nyligen att tillsätta en parlamentarisk utredning under ledning
av landshövding Ulf Lönnqvist. Utredningen skall se över vissa detaljer i
regeringsformen. En uppgift är att modifiera bestämmelsen om skydd för egendom i
regeringsformen. En annan fråga gäller riksdagens medverkan i EU-beslut. Utredningen kan
också komma att ta upp frågan om skilda valdagar.
Därmed står det klart att den nya utredningen kommer att få en mycket begränsad
uppgift. Regeringens direktiv håller sig till det minsta nödvändiga. Riksdagen har
påpekat att vissa grundlagsjusteringar är mer eller mindre nödvändiga. Man låter nu
utreda dessa, men inte mycket mer. Ett tillfälle har försuttits.
Olof Petersson
Professor i statskunskap, forskningsledare vid Studieförbundet Näringsliv och Samhälle
|