Svenska Dagbladet Brännpunkt 19 januari 2000
 

Olof Petersson

Det finns anledning till oro

 

En central fråga är om medborgarnas föreningsengagemang ökar eller minskar. Eva Jeppsson Grassman och Lars Svedberg redovisar en ny undersökning i  SOU 1999:84 (17/1). Enligt denna har andelen av befolkningen som utfört frivilliga insatser ökat något under 1990-talet. Förändringen mellan jämförbara intervjuundersökningar 1992 och 1998 uppges vara statistisk signifikant.

Som författarna påpekar verkar denna observation skilja sig från slutsatsen i SNS Demokratiråd 1998, där vi rapporterade en minskning av medlemskap, deltagande och förtroendeuppdrag i föreningar. Mätningarna är emellertid inte helt jämförbara. I den nya undersökningen har frivilliga insatser tolkats i vidare mening än i vår studie. Förändringen under 1990-talet är också relativt speciell. En detaljredovisning visar att det inte varit fråga om någon ökning av traditionella typer av föreningsinsatser såsom styrelseuppdrag, informations- och opinionsarbete samt utbildning och ledarskap. Det är framför allt kategorin "andra insatser" som växt. Hit räknas "föga formaliserade insatsformer: skjutsning av barn och pensionärer, att arrangera underhållning, tvätta kläder åt ishockeylag, etc".

Därmed stämmer bilden med vår demokratirådsrapport. När vi jämförde vad som hänt mellan 1987 och 1997 fann vi exempel på ökat deltagande. Allt fler skolbarnsföräldrar är med och påverkar förhållandena i skolan och fler småbarnsföräldrar deltar i aktiviteter som har att göra med barntillsynen. Det verkar alltså som att "vardagsmakarna" blir allt fler, medan eldsjälarna i de traditionella föreningslivet blir allt färre.

Ingen har förnekat att många invånare är aktiva och engagerade. Däremot tar sig deltagandet ofta andra vägar än genom de traditionella kanalerna. Slutsatserna som vi drog i SNS Demokratiråd 1998 verkar dessvärre fortfarande vara giltiga. Mot bakgrund av det svenska idealet om partier och folkrörelser med en relativt bred medlemsförankring ger utvecklingstendenserna anledning till stor oro.

Olof Petersson
Professor i statskunskap, forskningsledare vid Studieförbundet Näringsliv och Samhälle