Ingen ifrågasätter att demokratin och toleransen har vissa bestämda gränser. Lagstiftningen pekar ut vissa handlingar och yttranden som straffbara. Det gäller exempelvis våldsanvändning och hets mot folkgrupp. Därutöver gäller rättsstatens princip att allt är tillåtet som inte är uttryckligen förbjudet.

Våldsamma demonstrationer riskerar att leda till mer slutna förhandlingar och inskränkningar i demonstrationsfriheten. Men friheten kräver att området för yttrandefrihetsbrott görs så litet som möjligt. Tanken är att demokratins först och främst ska försvaras med öppenhet och debatt, inte genom förbud.

I praktiken har det sig många gånger visat sig svårt för demokratins försvarare att finna rätt argument. En fara är att falla i provokatörers fällor. Att bli provocerad innebär att motståndaren lurar en att plötsligt försvara en ståndpunkt som man egentligen inte omfattar.

Demokraterna gör sig själva en otjänst om de försvarar dagens bristfälliga ordning. Det gäller i stället att hävda folkstyrelsens och rättsstatens grundläggande värden, samtidigt som man erkänner att av många av de praktiska institutionerna och regelsystemen är i stort behov av reformer.

Antiglobalisterna har hittat demokratins svagaste punkt. Det är ett faktum att avregleringar och frihandel lett till en maktförskjutning till de multinationella koncernernas fördel. Det saknas i dag en demokratiskt förankrad motmakt på global nivå.

Demokratin har under ett par århundraden funnit åtminstone någorlunda väl fungerande former på lokal och nationell nivå. Däremot är det ännu så länge en öppen fråga hur folkstyrelsens idé ska kunna förverkligas i europeisk och global skala.

Sannolikt kommer detta stora framtidsprojekt att dominera samhällsdebatten under kommande år. Debattens kvalitet är beroende av att många olika erfarenheter och idéer kommer fram. Från samhällsforskningens horisont har mycket hänt under senare år. Det finns i dag en rik och snabbt växande litteratur om europeiska och globala styrelseformer. I årets rapport från SNS Demokratiråd, "Demokrati utan gränser", har vi sammanfattat de viktigaste forskningsresultaten. SNS-gruppen i Malmö ordnar för övrigt ett seminarium kring denna rapport den 11 september.

Från svensk sida har vi en hel del att bidra med. Statsvetarna vid Lunds universitet bedriver exempelvis en omfattande forskning om internationella förhandlingar.

Forskningen har under senare år ändrat karaktär och är nu mer konkret inriktad på att utvärdera olika praktiska reformförslag. Särskild uppmärksamhet ägnas åt folkstyrelsens behov av ett gränsöverskridande offentligt rum - ett forum för debatt över språk- och kulturbarriärer.

Dessutom kommer nu en del intressanta inlägg från politiskt håll. I somras presenterade Romano Prodi kommissionens rapport om nya styrelseformer (European governance). Även om den i vissa avsnitt fortfarande är ganska allmänt hållen, innehåller den en del långtgående förslag som skulle ge kommuner, regioner och frivilliga organisationer större inflytande i Europeiska unionen.

Det finns ingen anledning för demokratins försvarare att vara alltför nedstämda. Visserligen behöver de politiska beslutsprocesserna reformeras, men det finns redan i dag praktiska förslag som ger anledning till optimism. Demokratin har en framtid även på europeisk och global nivå.

Olof Petersson
Statsvetare, forskningsledare vid Studieförbundet Näringsliv och Samhälle