Sällan har ett offentligt evenemang avslutats så högtidligt och så många gånger. EU:s framtidskonventet lyckades på försommaren förhandla sig fram till en kompromiss. Under sommaren har konventets ordförande Valéry Giscard d'Estaing presenterat tre olika versioner av dokumentet.

Med alla dessa avslutningsceremonier kan man få intrycket att vi nu har fått en ny konstitution som grund för EU. Men så är ingalunda fallet. Framtidskonventet har inte haft någon beslutsmakt, utan endast uppgiften att utarbeta ett förslag. En lång och vansklig process återstår.

Det formella beslutet om en ny grund för EU fattas av den kommande regeringskonferensen. Varje medlemsland har där en representant och besluten kräver enhällighet. Regeringskonferensen inleds i början av oktober 2003 och skall vara avslutad före Europavalet i juni 2004. Som vid alla fördragsändringar i EU krävs dessutom medlemsländernas godkännande.

Det är i dag högst ovisst hur stora ändringar som regeringskonferensen kommer att göra i konventets förslag. Den brittiska regeringen har antytt att man i början av september kommer med en lista på ändringsförslag. Svenska officiella företrädare har hörts gå och muttra över förslag som skulle stärka överstatligheten inom EU.

Risken är därför överhängande att regeringskonferensen börjar lossa på snöret till det omsorgsfullt hopknutna paketet. Det lär snart komma att visa sig att det är betydligt lättare att öppna än att stänga en sådan sammankompromissad helhet.

Inte så att framtidskonventets förslag är perfekt, det löser ingalunda alla EU:s demokratiproblem. Men jämfört med dagens situation skulle den nya grundlagen medföra stora förbättringar - det är den slutsats som vi nyligen drog i SNS Demokratiråd ("Demokrati i EU", SNS Förlag).

* Det virrvarr av fördragstexter som nu ligger till grund för EU skulle bytas ut mot en enhetlig och relativt lättbegriplig konstitution. Den samhällsintresserade medborgaren skulle därmed för första gången få tillgång en officiell text som enkelt och rakt förklarar hur EU styrs.

* Demokratin erkänns uttryckligen som grundläggande för unionen. Även om EU än gång började som ett ekonomiskt, tekniskt och diplomatiskt samarbete mellan Europas länder så har utvecklingen nu kommit dithän att EU ytterst bygger på idén om ett medborgarnas Europa.

* EU får en stadga som anger medborgarnas grundläggande rättigheter. Vissa delar görs dessutom juridiskt bindande.

* Den nya grundlagen drar upp tydligare ansvarsområden för å ena sidan vad EU har hand om och å andra sidan vad som ligger hos medlemsstater, regioner och kommuner.

* Riksdagen och parlamenten i de andra medlemsländerna får en tyngre roll inom EU. De får i särskild uppgift att övervaka att EU håller sig inom gränserna för sina befogenheter.

* Uppgifterna för EU:s institutioner förtydligas. En del beslutsprocesser görs om för att underlätta utvidgningen till 25 medlemsstater.

* De regionala och lokala självstyrelseorganen får en starkare position. De skulle exempelvis få möjlighet att gå till domstol med klagomål om EU inskränker deras ställning.

Hittills har Sveriges officiella hållning till konventet varit vankelmodig. Länge var man skeptisk eller rent negativ till idén om ett konvent. Det dröjde också innan regeringens företrädare gav sig in i debatten om EU-institutionernas reformering.

Men nu verkar regeringen acceptera det mesta som konventet föreslagit. En skrivelse från Utrikesdepartementet befinner sig just nu ute på remiss (Ds 2003:36). Beklagligtvis dröjer det uppenbarligen ända till oktober innan riksdagen får tillfälle att reagera.

Sverige kan komma att spela en viktig roll i den kommande regeringskonferensen. Om ett såpass skeptiskt medlemsland aktivt pläderar för konventets förslag så ökar dess chanser att gå igenom. Men då krävs det att den svenska ståndpunkten är förankrad i hemmaopinionen. Av demokratiska skäl är det därför viktigt att konventets grundlagsförslag blir föremål för en bred offentlig debatt redan nu.