Upsala Nya
Tidning 25 augusti 2001
"Frihandel kräver stark
politik"
En av vår
tids stora uppgifter är att finna former för hur globaliseringen av ekonomin kan
förenas med insyn och demokratiskt ansvarsutkrävande, skriver Olof
Petersson.
| Det
är glädjande att UNT:s ledare den 22 augusti uppmärksammar den indisk-amerikanske
ekonomen Jagdish Bhagwatis nya bok om frihandel. Bhagwati är en föredömlig forskare i
det avseendet att han förenar kraftfulla budskap med nyanserade analyser. Den som letar argument för frihandel har här en rik källa att ösa ur, men den som likställer frihandel med laissez-faire blir besviken. Bhagwati menar inte att frihandel löser alla problem. Välståndshöjande frihandel kräver tvärtom kollektiva beslut och starka politiska institutioner. Globaliseringsdebatten Detta nya inlägg från den aktuella samhällsforskningen är intressant också därför att det speglar hur globaliseringsdebatten rör sig framåt. Det är i dag ett faktum att ekonomins globalisering redan har fått genomgripande konsekvenser. Också det politiska livet blir alltmer gränsöverskridande. Det faktum att demokratins arbetsformer ännu inte har anpassats till de nya förutsättningarna har lett till olika slutsatser. Den pessimistiska tolkningen ser demokratin successivt gå under till följd av den övermäktiga kapitalismens globala dominans. I detta perspektiv blir globaliseringsmotstånd demokratins enda försvar. Den optimistiska framtidsbilden uppträder i två varianter. Frihandelns och avregleringarnas anhängare drivs stundom in i en extrem marknadsliberalism. Nationalstatens borttynande ses enbart som något positivt. Befriade från politikens restriktioner får marknadskrafterna äntligen fritt globalt spelrum. Globaliseringsoptimismen finns också i en variant med rakt motsatt syn på värdet av politiska regleringar. Här är det den globala statens världsregering som framstår som utopin. Centralplanerarens önskedröm skulle här kunna förverkligas i global skala. Nyanserad syn Dessa ytterlighetsståndpunkter är nu inte de enda möjliga. Det finns också utrymme för en mer nyanserad syn. Frågan är inte om utan hur globalisering och demokrati kan förenas. Bhagwati pläderar bestämt för multilaterala avtal, för att frihandel ska kunna leda till tillväxt och utveckling även i de fattiga länderna. Han har inte mycket till övers för bilaterala avtal och olika system av preferenshandel. Byråkraterna får tjusiga jobb och medierna uppmärksammar de lokala aktörerna. Men, påpekar Bhagwati, ett frihandelsområde är inte detsamma som frihandel. Multilaterala avtal innebär att viktiga politiska beslut fattas under förhandlingar mellan företrädare för många regeringar och internationella organisationer. Demokratiproblemet ställs här på sin spets. Även om dessa politiker och diplomater ytterst härleder sin makt från ett folkligt mandat är det ofta många led i den delegationskedja som förbinder dem med medborgarna. Insyn och ansvar Frågan är i dag hur man praktiskt ska kunna förbättra insyn och ansvarsutkrävande i den alltmer globaliserade politiken. I årets rapport från SNS Demokratiråd, Demokrati utan utland, går vi igenom den snabbt växande forskningen på området. Ett huvudresultat är att den demokratiska legitimiteten står och faller med offentligheten. En förutsättning för att medborgarna ska kunna ge sitt samtycke är att de har kunskaper och uppfattningar som grundas på en upplyst förståelse. Situationen i dag är mycket otillfredsställande. Den politiska debatten förs alltjämt med nationalstaten som gräns. Vad som nu krävs är också ett gränsöverskridande offentligt rum för information och debatt. Orsaken till dagens demokratiska underskott är inte endast brister i de formella beslutsreglerna och relationerna mellan olika institutioner, utan minst lika mycket avsaknaden av en demokratisk infrastruktur, av fungerande former för nyhetsförmedling, debatt och folkrörelsekontakter över gränserna. Demokratiserat EU För Sveriges vidkommande är ett demokratiserat EU ett viktigt led på vägen till den globala politikens demokratisering. Betydande insatser behövs för att skapa ett offentligt rum i Europa och ge det europeiska medborgarskapet en reell innebörd. Demokratirådet föreslår insatser för att stimulera me-dierna och ge europeiska och globala frågor en större tyngd i massmedier och skolor. I dag använder EU en dryg tredjedel av sin budget till så kallad strukturpolitik, som har sociala och ekonomiska syften. Det finns stora förutsättningar att överföra resurser till ett nytt slags strukturpolitik, en strukturpolitik för demokrati. Olof Petersson |
|