29 maj 2014
Stigande bortfall sänker opinionsmätningar
Statistiska centralbyråns partisympatimätning i maj får stor uppmärksamhet. Men den allra mest intressanta siffran gäller bortfallet: 47, 6 procent.
De som inte anträffats utgör 28,8 procent, inkl. hemligt telefonnummer eller saknar telefon. Det var 15,9 procent som vägrade att medverka. Och då är ändå SCB ett statligt ämbetsverk med stora ambitioner att hålla uppe kvaliteten i sina mätningar.
Det här betyder att det saknas uppgift om ungefär hälften av det statistiska urvalet. Det säger sig självt att representativiteten blir lidande men det är vanskligt att säga hur mycket och i vilka riktningar som felen slår.
Hur som helst är det vilseledande att redovisa partisympatierna med en decimals noggrannhet. Bilden av väljaropinionen blir allt suddigare
29 maj 2014
Europa vill inte integreras
Det är vanskligt att använda Europavalet i maj som prognosinstrument för riksdagsvalet i september. Moderaternas genomklappning kan mycket väl bero på brister i partiets Europakampanj. Att nya småpartier lyckas bra i ett EU-val är ingen garanti för succé när det kommer till spelet om den svenska regeringsmakten.
Desto tydligare är Europavalets budskap när det gäller EU. Försöket att presidentialisera unionen genom att ställa upp toppkandidater för de fem stora partigrupperna blev ett misslyckande. Väljarna röstar fortfarande nationellt och någon gränsöverskridande europeisk valrörelse kom aldrig igång.
De partier som hade störst framgång är de som vill bromsa den europeiska integrationen, återföra makt från Bryssel till den egna huvudstaden eller rent av få hemlandet att lämna unionen.
Den ekonomiska krisen och gnisslet i eurosamarbetet har tärt på den europeiska solidariteten. Med Lissabonfördraget fick EU ett regelverk som skulle underlätta fortsatt politisk integration i Europa. Men EU:s politiska ledarskap har varit svagt och några folkrörelser för fördjupat Europasamarbete har inte synts till. Uppenbarligen vill Europa inte integreras, åtminstone inte i dessa tider.
29 maj 2014
Al Weiwei i Berlin
Världsmästare i politisk kommunikation just nu måste vara Al Weiwei. En enda konstnär förmår att desarmera den kinesiska regimens censur och propaganda. Den pågående utställningen i Berlin gestaltar bevismaterial, "Evidence".
Regimen spärrar in Al Weiwei i en isoleringscell under 81 dagar. I Berlin bygger han upp en exakt kopia (med titeln "81"), komplett med övervakningskameror. Högst fem besökare får gå in samtidigt. De utanförstående kan observera varje steg och rörelse.
Myndigheterna river ner hans ateljébyggnad. Av rivningsmaterialet formar han ett monument med den ironiska titeln "Souvenir from Shanghai".
Beslagtagna datorer och diktafoner lämnas så småningom tillbaka och blir en prydligt arrangerad installation som fyller ett helt rum.
Inför partikongressen 2012 beordrade den paranoiska regimen taxibilarna i Peking att avlägsna alla fönstervevar så att passagerarna inte skulle kunna kasta ut flygblad. Al Weiwei kontrar med att forma en vacker skulptur, en fönstervev i glas.
Starkaste intrycket gör en serie verk efter den svåra jordbävningen i Sichuan 2008. Al Weiwei och hans medarbetare har försökt att bistå den drabbade befolkningen och att avslöja myndigheternas mörkläggning. Att så många som 5 000 skolelever omkom beror på korruption och byggfusk med dålig betong och felkonstruerade skolbyggnader. Av byggnadsresterna lyckas Al Weiwei köpa en stor mängd armeringsjärn. De förvridna järnresterna blir till tecken över naturens kraft och kommunikationens makt.
22 maj 2014
Visualiserade siffror
Edward Tufte är en märklig man.
Han började som statsvetare med statistisk inriktning och vi använde någraav hans böcker som kurslitteratur på universitetet. Han var också med och beräknade förhållandet mellan storlek och demokrati, bland annat med data från svenska kommuner. Småskalighet var bra för personliga kontakter och en del annat, men tolerans och effektivitet var egenskaper som behövde en viss skala.
Så började han reta upp sig på alla fula diagram som missbrydde vetenskapliga rapporter. ”Chart junk” kallade han sitt mått på hur mycket onödig grafik som man man hade lastat in över de stackars siffrorna.
Det blev fyra böcker, elegant formgivna av honom själv. Jag tar ibland fram den allra första, ”The Visual Display of Quantitative Information”, och njuter av hans exempel på hur man kan kombinera skönhet och information.
Nu ser jag att han ställer ut tredimensionella stålskulpturer på ett laboratorium i Illinois. De föreställer de teoretiska modeller som fysikern Richard Feynman fick Nobelpriset för 1965.
16 maj 2014
Grundlagen håller inte måttet
Det är under all kritik att de utredningar som pågått sedan 1970-talet inte lyckats hitta en teknikoberoende yttrandefrihetsrättslig grundlag, skriver advokaten Dag Wetterberg i Medievärlden.
Han har helt rätt och jag har självt förgäves försökt bilda opinion för att skaffa en framtidsduglig grundlagstiftning.
Det faktum att vi har en gammal hedervärd tryckfrihetsförordning från 1766 är en lycka men också ett problem. TF gäller alltjämt för ”tryckpress”, även om lagen efter hand har kompletterats med stenciler, fotokopiering och lite annat. För radio, teve, film och en del andra medier tillkom för ett par årtionden en separat grundlag, Yttrandefrihetsgrundlagen.
Med den snabba teknikutvecklingen inom medier och kommunikation är det föga djärvt att gissa att vi kommer att få allt större problem med en teknikberoende grundlag.
Problemet är att en hel del redan ramlar mellan stolarna. Advokaten Wetterberg illustrerar med att böcker som framställts i en tryckpress har särskilt grundlagsskydd men inte böcker via print-on-demand.
Eller anta att jag visar upp ett kopierat papper med en förolämpning och mina utgivaruppgifter antecknade nedtill. Domstolen säger: tryck skrift, särskild process, frikänd. Anta nu att jag inte visar upp kopian utan exakt samma skrift i original. Domstolen säger: inte tryckt skrift, vanligt brottmål, fängelse.
Eller för att generalisera. Den som inte har råd till annat än att själv skriva och rita sina skyltar och papper får fängelse. Den som har resurser och skyddas av etablerade medier blir frikänd. Vår grundlag är en klasslagstiftning.
16 maj 2014
Europas svaga hjärta
Det händer inte varje dag: en ny bokserie i aktuella samhällsfrågor. Dialogos Express är namnet och premiären är mycket välvald. Europaspecialisten och DN:s nuvarande Brysselkorre Annika Ström-Melin har skrivit en essä som kopplar ihop den historiska Europakongressen i Haag 1948 med den halvauktoritära regeringen i dagens Budapest. ”Europas svaga hjärta” är titeln.
Genom sina ingående källstudier lyckas hon vända perspektivet på EU:s historia. Det vanliga är att börja med kol- och stålunionen och möjligen lamentera över att projektet började med industri och handel och att demokrati och de mjuka frågorna kom in först som jästen efter degen.
Men Annika Ström-Melin går tillbaka ett par år i tiden, till alldeles efter andra världskrigets slut. Det var i Haag 1948 som drömmarna om ett fritt och fredligt Europa började förverkligas. Kompromissen mellan federalister och unionister lade grunden till det som blev en politisk union.
Det är drömmen om demokrati och mänskliga fri- och rättigheter som utgör fröet till EU. Och det är därför det finns anledning till oro när pressfrihet och medborgerliga rättigheter inte sitter säkrare i EU:s egna medlemsländer.
Annika Ström-Melin går klokt och försiktigt igenom vad som bör göras och vad som realistiskt sett kan göras. Det gäller på olika sätt att stärka demokratin i medlemsstaterna.
Europas mångfald är kontintentens styrka men kan också bli dess förbannelse, skriver Annika Ström-Melin mot slutet. ”Att det därför krävs tolerans och respekt för de skilda traditionerna – men också något som håller ihop. Att människans frihet och rätt måste skyddas.”
16 maj 2014
Partier försiktiga med nya medier
Det är inte alls säkert att det kommer att användas så mycket innovativa medier i årets val. Partierna är tvärtom rätt så tröga att anamma nya kampanjmetoder. Det bekräftar en nypublicerad undersökning av finländska val (Carlsson, Djupsund och Strandberg, i Scandinavian Political Studies, 37:1, 2014).
Det här kan vara helt rationellt, konstaterar forskargruppen. Kostnaderna och ansträngningarna är inte alltid värda mödan. Och framför allt skyggar partierna inför att ta onödiga risker. Med sociala medier kan man lättare förlora kontrollen över det mödosamt ihopsnickrade valbudskapet.
Vissa undantag visade det sig dock finnas. Kvinnor och företrädare för små partier var mer benägna att gå in i en mer öppen, interaktiv och personlig kommunikationsstil.
13 maj 2014
Datadriven journalistik
Stora datamängder, statistisk dataanalys, snabba bearbetningsmetoder och slagkraftig kommunikation håller på att förändra den samhällsbevakande journalistiken. En pionjär var Philip Meyer, som redan 1973 lanserade uttrycket ”precisionsjournalistik” för att få journalister att börja använda samhällsforskningens metoder.
Hjälten vid det senaste amerikanska presidentvalet blev Nate Silver, som i New York Times publicerade en serie träffsäkra prognoser av valutgången. Hans bok ”The signal and the noise” blev sedan en bästsäljare.
Nu har Nate Silver flyttat över till ESPN och New York Times har i stället byggt upp en ny analysredaktion som lovar att bli riktigt spännande, både när det gäller innehåll och presentation. Adressen är http://www.nytimes.com/upshot och ligger, än så länge, på gratissidan av betalväggen.
Alla som älskar kartor och diagram blir säkert nöjda men förhoppningsvis också en och annan som är allmänt nyfiken på de stora mönstren inom politik, ekonomi, sport och samhällsfrågor.
Förutsättningarna i USA är delvis speciella men det finns tecken på att även medier i Sverige och övriga i Europa hänger på datavågen. Efter EU-direktiv och regeringsbeslut håller staten på att öppna tillgången till myndigheternas databaser. Därmed öppnas en guldgruva för datadriven journalistik.
13 maj 2014
Amerikanska valprognoser
Många prognoser om opinionsutvecklingen är riskfria eftersom det aldrig finns något exakt facit. Men valprognoser är annorlunda. Efter valet kastas ett obönhörligt ljus över försöken att förutspå väljarnas dom.
En del statsvetare tar risken att utsätta sina teorier för denna obönhörliga granskning. Före valet offentliggör de sina modeller och prognoser. Nyligen publicerade amerikanska statsvetarförbundet ett omfattande material om vad som hände med spådomarna inför presidentvalet 2012 (PS: Political Science & Politics, 47:2, April 2014).
Det finns fyra olika metoder att bygga valprognoser. ”Strukturalisterna” utgår från tidsserier av främst ekonomisk art – dåliga tider förväntas gynna oppositionen. ”Aggregerarna” slår ihop tillgängliga opinionsmätningar och försöker spåra de viktigaste mönstren. ”Syntetiserarna” gör både och, och löper risken att få många variabler och oöverskådliga modeller. ”Bedömarna” är som lokala meteorologer som lägger erfarenheter och omdöme till det statistiska datamaskineriet.
Alla lyckades få rätt i den allmänna meningen att de förutsade att Obama skulle vinna. Svårigheten är att få rätt när man gör prognoserna flera veckor eller kanske till och med månader före valet.
Prognosmodellerna ger en del statsvetenskapliga lärdomar. Politiken har sina egna konjunkturcykler: ju längre en regering suttit, desto trögare går det att få förnyat förtroende. Ekonomin spelar roll, särskilt väljarnas egen bild av den samhällsekonomiska utvecklingen. Många väljare är relativt närsynta: det är framför allt det senaste årets händelser som sätter spår. Slutligen framgår det att rörligheten inte är så stor som många tror. Förändringarna från vecka till vecka är vanligen inte så stora och medierna överdriver ofta betydelsen av utspel, personfaktorer och kampanjtaktik.
