Olydiga föremål

De engelska suffragetternas logga på en kaffekopp från 1910-talet. En buckligt kastrullock från gatudemonstrationerna i Buenos Aires 2001. En samling med 63 rockmärken mot apartheid i Sydafrika. Ansiktsmaskerna som Guerilla Girls använde i New York 1991. En lika hemmagjord som väldesignad talarstol från ockupationen av Geziparken i Istanbul 2013.

Det är en häpnadsveckande samling av ”olydiga föremål” (Disobedient Objects) som ryms i utställningen på Victoria and Albert Museum i London. Budskapet är att proteströrelser ofta tvingas bli extremt konstruktiva och innovativa för att kunna kommunicera sina budskap.

Bristande resurser och etablissemangets motstånd uppvägs av fantasi. Resultatet blir en uppvisning av effektiv kommunikation med små medel. Gaffatejp, tält, lastpallar, shoppingvagnar, wellpappkartong, bildäck, plastflaskor, t-tröjor, mynt och sedlar är exempel på saker som kommit till användning i dessa kampanjer som utmanat makten underifrån.

Utställningskatalogen är värd ett eget kapitel. Valet av typsnitt är subversivt. ”Doctrine” har formgivits som en parafras på den grafiska profil som Nordkoreas statliga flygbolag använder för att putsa upp sitt rykte. Så vänder man totalitär propaganda till ett motvapen.

Sociala rörelser finner ofta att de missuppfattas, censureras eller ignoreras, påpekar utställarna. Proteströrelser måste därför tänka strategiskt på hur de för ut sina budskap. En del av dessa rörelser är alltjämt aktiva, andra har gått in i historieböckerna och blivit legender och myter. Kampanjerna följer ofta ett bestämt mönster. Först förtigs de. Sedan förlöjligas de. Därefter attackeras de. Slutligen blir de monument.

Länk till utställningen

BLOGGARKIV
2014
- september
- juni
- maj
- april