SNS DEMOKRATIRÅD 2001
Demokrati utan utland
Olof Petersson, Karl Magnus Johansson,
Ulrika Mörth, Daniel Tarschys.
Den gamla gränsen mellan inrikespolitik och utrikespolitik blir alltmer förlegad. Alltfler frågor hanteras i internationella organ. Den ekonomiska globaliseringen har både underlättats av och drivit fram en ökande politisk globalisering.
Globalisering och europeisering innebär nya utmaningar för folkstyrelsen. Enligt Demokratirådet är det fullt möjligt att anpassa våra demokratiska institutioner och beslutsregler till den typ av avgöranden som i allt större utsträckning fattas på internationell nivå. I rapporten Demokrati utan utland lägger Demokratirådet fram konkreta förslag för att stärka demokratin på global och europeisk nivå.
Slutsatser och sammanfattning [pdf].
Pressklipp.
PRESSMEDDELANDE 12 JUNI 2001
Globalisering behöver inte hota demokratin
Globalisering och europeisering behöver inte leda till att folkstyrelsen försvagas. Det finns stora men outnyttjade möjligheter att stärka de demokratiska inslagen i den internationella politiken. Därtill krävs en aktiv politik för en demokrati utan utland.
Demokrati utan utland är årets rapport från SNS Demokratiråd, som i år består av statsvetarna Karl Magnus Johansson från Södertörns högskola, Ulrika Mörth från Stockholms universitet, Daniel Tarschys från Stockholms universitet, tidigare Europarådets generalsekreterare och Olof Petersson, forskningsledare vid SNS.
Den gamla gränsen mellan inrikespolitik och utrikespolitik blir alltmer förlegad. Alltfler frågor hanteras i internationella organ. Den ekonomiska globaliseringen har både underlättats av och drivit fram en ökande politisk globalisering.
Ett vidgat internationellt samarbete har blivit nödvändigt för att ge världshandeln dess institutionella ramar, men också för att gemensamt möta de många risker som följer med det växande utbytet. I Europa har dessa utmaningar lett till ökad samverkan och intensifierad politisk integration, framför allt inom ramen för Europeiska unionen.
Demokratin kan förnyas
Globalisering och europeisering innebär nya utmaningar för folkstyrelsen. Globaliseringens demokratiproblem rör främst riskerna för tjänstemannavälde, motreaktioner, vidgade klyftor och legitimitetsförlust. Men det finns redan tecken på demokratins pågående globalisering. Den fria rörligheten underlättas, ett europeiskt medborgarskap växer fram, företagen tar ett större samhällsansvar, politiken finner nya styrningsformer, det civila samhället globaliseras och möjligheterna öppnas för gränsöverskridande parlament och en global rättsordning.
Enligt Demokratirådet är det fullt möjligt att anpassa våra demokratiska institutioner och beslutsregler till den typ av avgöranden som i allt större utsträckning fattas på internationell nivå.
I sin rapport lägger Demokratirådet fram konkreta förslag för att stärka demokratin på global och europeisk nivå.
Dags för ett offentligt rum i Europa
Orsaken till dagens demokratiska underskott är inte endast brister i de formella beslutsreglerna och relationerna mellan olika institutioner, utan minst lika mycket avsaknaden av en demokratisk infrastruktur, av fungerande former för nyhetsförmedling, debatt och folkrörelsekontakter över gränserna.
Betydande insatser behövs för att skapa ett offentligt rum i Europa och ge det europeiska medborgarskapet en reell innebörd. Demokratirådet föreslår insatser för att stimulera medierna och ge europeiska och globala frågor en större tyngd i massmedierna och utbildningen. För att inte det europeiska samarbetet skall bli ett monopol för de välutbildade måste större resurser anslås till att forcera språkbarriärerna
EU behöver en strukturpolitik för demokrati
Inom EU krävs aktiva insatser för att skapa ett fungerande offentligt rum och ett aktivt europeiskt medborgarskap. Den politiska och kulturella sammanhållningen skulle kunna stärkas genom att främja en gränsöverskridande demokrati.
I dag använder EU en dryg tredjedel av sin budget till så kallad strukturpolitik, som syftar till att främja den sociala och ekonomiska sammanhållningen. Det finns stora förutsättningar att överföra resurser till ett nytt slags strukturpolitik, en strukturpolitik för demokrati.
