DN DEBATT NÄTUPPLAGA 26 JUNI 2013
"Utredningens syn på patienten är för snäv"
Svenska patienter känner sig jämförelsevis maktlösa. Inom många andra områden har medborgarna fått ökade möjligheter att skaffa sig information, föra fram sina uppfattningar och påverka sin situation. Men i mötet med hälso- och sjukvården finns det alltjämt en utbredd maktlöshet, skriver statsvetaren Olof Petersson i en replik på Johan Assarssons debattartikel (26/6).
Redan när Maktutredningen i slutet av 1980-talet undersökte medborgarnas makt fann vi att det fanns ett dold missnöje som inte kom till uttryck. Denna tysta vanmakt var mer utbredd i patientrollen än i andra vardagssituationer som boende, arbete och föräldraroll.
När vi upprepade undersökningen tio år senare var situationen ungefär densamma men i ett avseende hade situationen förändrats till det positiva. Valfriheten hade ökat. Fler upplevde nu att de kunde välja den läkare som de ville ha. Fler ansåg också att de kunde byta till en annan mottagning eller vårdklinik om de skulle vilja.
Så mycket mer överraskande blev den uppföljning som tankesmedjan Timbro gjorde förra året. Under den gångna femtonårsperioden har den självupplevda patientmakten minskat. Färre anser sig nu kunna välja läkare, vårdmottagning eller klinik. Även bedömningen av möjligheten att få vård i tillräcklig omfattning har gått i negativ riktning.
En stor europeisk undersökning häromåret visade att svensk hälso- och sjukvård står sig tämligen slätt när det gäller patienternas inflytande (Citizenship and development in European democracies). Jämfört med länder på samma inkomst- och utbildningsnivå upplever sig svenska patienter ha relativt svagt inflytande över sin situation.
Uppenbarligen finns det i dag en stor klyfta mellan ideal och verklighet. Hälso- och sjukvårdslagen säger att vården ska ”bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet”. Så långt möjlighet ska vården ”utformas och genomföras i samråd med patienten”.
Men i praktiken fungerar det ofta annorlunda. En internationell forskarutvärdering av svensk hälso- och sjukvård fann ”en omfattande och oroande brist på överensstämmelse mellan de skyldigheter som är föreskrivna enligt lag och den verklighet som patienterna faktiskt möter” (Vårdanalys 2013:5).
Nu skriver regeringens utredare att hans patientmaktsutredning ”lämnar ett antal konkreta förslag till regeringen för att stärka patientens ställning och därmed skapa en bättre patientmakt” (DN Debatt 26/6). Dessvärre är förslagen otillräckliga. Redan i januari kom ett utkast till ny patientlag. En genomgång av detta förslag visar på stora brister.
Patientmaktutredningen har en snäv syn på patienternas inflytande. Utredningen koncentrerar sig på lagändringar som ska ge individerna större möjligheter att byta, till exempel att välja vård i ett annat landsting. Patienten betraktas som en kund med rätt till information, valfrihet och möjlighet att klaga på produkten. I sitt remissvar anmärker Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet: ”Vi anser att detta är ett synsätt som inte helt lämpar sig för den svenska sjukvården.”
I den omfattande forskning om makt och medborgarinflytande brukar man ofta utgå från skillnaden mellan ”exit” och ”voice”. Man kan påverka genom att lämna en organisation, att byta till ett alternativ, att "rösta med fötterna". Men man kan också åstadkomma förbättringar eller motverka försämringar genom att genom att påverka sin situation. Patientmaktutredningen handlar mycket om valfrihet (exit) men lite om patientcentrerad vård (voice).
Patientmaktsutredningen betraktar patienten som ett relativt passivt objekt, fortsätter Sahlgrenska akademin sin kritiska granskning av lagförslaget. Forskningen om patientcentrerad vård visar att det ger många positiva effekter av att se patienten som en partner under vårdtillfället. Det ger inte bara tryggare patienter utan också exempelvis kortare vårdtider.
Också Umeå universitet kritiserar utredningens snäva syn på patienten. Utredningens text om patientcentrerad vård är ”en ytlig och mindre initierad beskrivning”. Patientmaktutredningen ”vilar inte på god vetenskaplig grund”.
Patientmaktutredningen tillsattes med begränsade förutsättningar, både när det gäller uppdrag och tidsram. Förslaget består främst av ett antal lagändringar men det är ytterst osäkert om de faktiskt kommer att förändra patienternas ställning i svensk sjukvård.
Olof Petersson
Statsvetare, ordförande för Maktutredningen 1985–1990
Källor: Patientmakt_dokumentation
Johan Assarsson: "Ökad makt för patienten i nytt utredningsförslag", Dagens Nyheter 26 juni 2013
