SNS DEMOKRATIRÅD 2000
Demokrati utan partier?
Olof Petersson, Gudmund Hernes, Sören
Holmberg, Lise Togeby, Lena Wängnerud.
Många tecken tyder på att de politiska partierna befinner sig i en kris. Medlemsantalet sjunker, färre engagerar sig i lokalt partiarbete, väljarnas misstroende stiger och valdeltagandet minskar. Vad är det som ligger bakom denna utveckling och vad får den för konsekvenser? Håller partiernas problem på att utvecklas till en kris för hela demokratin?
Detta analyseras i Demokrati utan partier? - 2000 års rapport från SNS Demokratiråd. Boken analyserar partiernas aktuella situation och redovisar nya forskningsresultat. Den centrala frågan är hur den representativa demokratin skall kunna vitaliseras när de gamla partierna förstelnar.
SNS Demokratiråd 2000 består av fem forskare som på olika sätt undersökt demokrati och makt i dagens samhälle. Lise Togeby leder den danska maktutredningen och Gudmund Hernes var en av de ansvariga för den första norska maktutredningen. Sören Holmberg och Lena Wängnerud är verksamma i det statsvetenskapliga valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet. Olof Petersson var ordförande för den svenska maktutredningen och är samordnare för SNS Demokratiråd.
Slutsatser och sammanfattning [pdf].
Partiernas medlemsutveckling:
- Rapport
- Data xls
PRESSMEDDELANDE 15 JUNI 2000
Svenskarna ger partierna underbetyg
En majoritet anser att de politiska partierna fungerar dåligt. Flertalet av dagens svenskar ger partierna underbetyg när det gäller att ta ansvar för svåra och långsiktiga beslut, ge medlemmarna inflytande över partiets politik, få fram lämpliga personer till förtroendeuppdrag och föra fram medborgarnas krav och önskemål.
Undersökningen har genomförts av SNS Demokratiråd och ingår i en rapport som handlar om de politiska partierna. Demokratirådet utgörs i år av maktutredare och valforskare. Lise Togeby är ordförande i den pågående maktutredningen i Danmark. Gudmund Hernes var en av ledarna för den tidigare norska maktutredningen. Lena Wängnerud är statsvetare vid Göteborgs universitet och forskar om kvinnornas roll i svensk politik. Sören Holmberg är också statsvetare från Göteborg och ansvarig för de svenska valundersökningarna. Demokratirådets ordförande är statsvetaren Olof Petersson, tidigare svensk maktutredare.
Forskargruppen pekar på partiernas sjunkande medlemstal och konstaterar att utvecklingen ger anledningen till oro. Om utvecklingen fortsätter i samma takt har partierna förlorat alla sina medlemmar om drygt tio år. Redan nu blir "vanliga partimedlemmar" alltmer sällsynta. Partier blir detsamma som politiker. De lokala partimötena samlar då bara de personer som annars möts i skolstyrelsen, stadsdelsnämnden och landstingsfullmäktige.
Det finns en stor och ökande förtroendeklyfta mellan allmänheten och de politiska partierna. Partierna tillhör de institutioner i samhället som åtnjuter allra lägst förtroende. Allt färre svenskar betraktar sig som anhängare av något parti.
Demokratirådet har genomfört en attitydundersökning, som redovisas i rapporten Demokrati utan partier?, utgiven på SNS Förlag. Partierna får underkänt på alla områden. Dagens svenskar anser att partierna inte sköter sina uppgifter.
På frågan om hur partierna fungerar när det gäller att ta ansvar för svåra och långsiktiga beslut svarar 65 procent dåligt och 21 procent bra; resterande 14 procent saknar uppfattning. Nästan två tredjedelar av befolkningen anser alltså att partierna inte klarar av en av sina mest fundamentala uppgifter.
Det stora flertalet anser också att partierna brister när det gäller att ge medlemmarna inflytande över partiets politik: 57 procent svarar dåligt och 13 procent bra. På frågan om hur partierna sköter sin uppgift att få fram lämpliga personer till förtroendeuppdrag i samhället svarade 61 procent dåligt och 21 procent bra. Uppgiften att föra fram medborgarnas krav och önskemål tyckte 61 procent att partierna klarade dåligt, medan en minoritet om 24 procent i detta avseende gav partierna godkänt.
Demokratirådet jämför också med motsvarande siffror från en nyligen genomförd undersökning i Danmark. Också här var allmänheten kritisk till partiernas förmåga att ta ansvar för svåra och långsiktiga beslut. Men i övrigt var missnöjet klart mindre utbrett än i Sverige. Det är framför allt bedömningen av partiernas inre arbete som är mindre negativ bland danskarna.
Den krympande skaran av partiaktiva blir allt äldre, men i övrigt märks inga större förändringar internt inom partier. Medan allmänheten vänder partierna ryggen fortsätter det interna partiarbetet i gamla banor.
Demokratirådet anser att problemet knappast är att partierna har ändrat karaktär och därför inte längre behöver medlemmarna. Problemet är tvärtom att partierna inte har ändrat sig tillräckligt och att medborgarna anser sig ha allt mindre behov av partierna.
Det är de fallande medlemstalen som utgör det helt avgörande problemet i de svenska partiernas utveckling. Särskilt starkt framträder detta när man betraktar de yngre generationerna, där aktivitetsnivån är låg och där det finns många som prövat på för att senare lämna partimedlemskapet. Allt tyder på medlemsminskningen ännu inte nått sin slutpunkt.
Forskarna varnar för partiernas tillbakagång. Det finns samhällsuppgifter som bara politiska partier klarar av. Partiernas unika roll är att avväga och sammanjämka motstridande krav. Hur mycket skall teatrarna få i stöd medan patienterna väntar i kö? Hur hög skall skatten vara för att förbättra välfärden när företagen måste konkurrera med lågkostnadsländer?
Att göra sådana omöjliga val är partiernas huvuduppgift. Ett framgångsrikt parti förmår att skapa sammanhang. Från ett virrvarr av förslag och särståndpunkter formar partiet en ideologi och ett handlingsprogram som ger en målinriktning, en vision av ett annat samhälle.
Ett samhälle utan partier skulle leda till ökad makt för rika särintressen, teknokrati och karismatiska ledargestalter. Den samhällstyp som tonar fram bygger på en kombination av elitism och populism. Små elitgrupper och auktoritära ledargestalter kan genom moderna medier och effektiva propagandametoder underblåsa fördomar och skapa folkstormar.
Den representativa demokratin bygger på principen att medborgarna som väljare kan ställa makthavarna till ansvar. De allmänna valen skall ge möjlighet att blicka tillbaka och fälla en dom över den sittande regeringen och tillfälle att ge ett mandat för den kommande valperioden. Utan politiska partier försvåras detta ansvarsutkrävande och därmed minskar väljarnas makt.
