SNS DEMOKRATIRÅD 1998
Demokrati och medborgarskap
Olof Petersson, Jörgen Hermansson, Michele Micheletti, Jan Teorell och Anders Westholm.
Enligt regeringsformen utgår all offentlig makt i Sverige från folket. Demokratin bygger på tanken att medborgarna själva skall styra sina levnadsförhållanden och samhällsutvecklingen i stort. Men hur stor är klyftan mellan ideal och verklighet? Vilka möjligheter har svenskarna att påverka sin situation och sitt samhälle?
Med boken Demokrati och medborgarskap fortsätter SNS Demokratiråd sin granskning av det politiska systemets funktionssätt. Årets rapport skildrar politiken från den enskilde medborgarens horisont. Slutsatserna grundas på en riksomfattande intervjuundersökning om valfrihet och vanmakt i befolkningen. En jämförelse med en liknande undersökning för tio år sedan avslöjar vilka förändringar som inträffat i medborgarnas delaktighet.
Debattartikel Dagens Nyheter 19 augusti 1998.
Debattartikel Göteborg-Posten 19 augusti 1998.
Källmaterial Svensk Nationell Datatjänst.
PRESSMEDDELANDE 19 AUGUSTI 1998
Demokrati och medborgarskap
Svenskarnas politiska deltagande och politiska resurser minskar eller stagnerar över hela linjen, oavsett om det gäller förmågan att överklaga myndighetsbeslut, aktiv medverkan i politiska möten, deltagande i demonstrationer, kontakt med beslutsfattare eller valdeltagande.
Särskilt dramatisk är minskningen för partiaktiviteter. Det är nu mindre än åtta procent som uppger att de är medlem i något politiskt parti. Allt färre går på politiska möten eller har politiska förtroendeuppdrag.
Samma dystra bild gäller för föreningslivet i allmänhet. Antalet medlemmar har tenderat att minska. I dag är det också klart färre svenskar som har föreningsuppdrag och andelen aktiva i föreningslivet har minskat kraftigt. Den lilla skaran av föreningsentusiaster blir allt mindre. Folkrörelse-Sverige börjar knaka i fogarna.
Resultaten bygger på en stor intervjuundersökning med ett urval av hela svenska folket. Den går att jämföra med den stora medborgarundersökning som gjordes av maktutredningen för tio år sedan. Slutsatserna presenteras i dag i boken Demokrati och medborgarskap (SNS Förlag), som utgör årets rapport från SNS Demokratiråd.
Undersökningen pekar också på en del positiva tendenser. Inom vissa områden är män visserligen mer aktiva än kvinnor, men skillnaderna håller på att minska. Tilltron till systemets öppenhet och de egna möjligheterna att påverka samhället ökar. Det finns inga belägg för växande intolerans. Det finns ömsesidigt förstärkande samband mellan tolerans, diskussion, kunskaper och kontakter med okända och annorlunda människor. Det pågår en generationsbetingad förändring i riktning mot tolerans och vidsynthet.
Det finns emellertid stora skillnader mellan olika delar av befolkningen. Arbetslösa och invandrare står i stor utsträckning utanför det organiserade samhällslivet. De arbetslösa har betydligt lägre föreningsengagemang och tar väsentligt mer sällan kontakter för att påverka allmänna samhällsfrågor. Också när det gäller valdeltagande och andra politiska uttrycksformer är de arbetslösa relativt passiva.
Också invandrarna är politiskt utanförstående. Invandrare anser sig ha sämre möjligheter att överklaga beslut av en myndighet, sämre möjligheter att påverka sin situation och tar färre initiativ för att påverka sin situation i olika sociala roller. Utvecklingen över tid är nedslående. Under det senaste årtiondet har klyftorna mellan invandrare och resten av befolkningen vidmakthållits eller vidgats.
Bakom dessa fakta ligger en kombination av svaga individuella resurser och bristfälligt fungerande institutioner. Många etablerade organisationer har varit bättre på att bevara uppnådda positioner än att anpassa sig till nya förutsättningar. Det är en allvarlig brist att nyanlända svenskar inte bättre inlemmas i den svenska samhällsgemenskapen. Demokratin förtvinar bakom folkhemmets stängda dörrar.
I dagens politiska liv fattas det två olika grupper. Det finns en grupp som inte får vara med, men också en som inte vill vara med. Särskilt yngre, högutbildade och män utnyttjar i allt större utsträckning möjligheten att välja andra alternativ än politik och organisationsliv. Konsekvensen är sjunkande partiaktivitet och föreningsengagemang. De etablerade organisationerna får allt större rekryteringsproblem.
I förlängningen skymtar en oroande utveckling. Om medborgarna börjar vända sig bort från det politiska livet undermineras själva grunden för den representativa demokratin. Det finns i dag ett politiskt utanförskap, både påtvingat och självvalt.
